Ja om detta kan man ju prata i eeevighet! Men jag ska försöka kortfattat beskriva hur jag upplever dessa hästar och hur jag anser att de ska ridas. Jag är väl en av dem i vårt land som trots allt suttit på ett stort antal spanska hästar.

Den största tillgången hos en PRE är dess arbetsgnista och den enorma viljan att vara till lags. Den säger aldrig - nej, jag vill inte. Möjligtvis förstår den inte, men då försöker den oftast göra en massa saker för att gissa sej fram i stället för att svara emot. Det svåra med dessa hästar är inte att få dem att göra mycket utan att få dem att göra lagom men med rätt sorts energi. De kryper gärna ihop och blir höga i form och steg. Detta beror alltid på för kraftig ridning. Man kan aldrig pressa fram en lägre form eller pressa hästen fram till bettet. Den måste komma dit av fri vilja. Starka ben och händer anser vara helt förkastligt på dessa hästar!

När jag rider tänker jag inte hur jag ska forma hästen efter min vilja, utan hur jag bäst kan hjälpa och underlätta för hästen att röra sej i uppförsbacke, så lätt och luftigt och som möjligt. Jag tvingar aldrig en häst med kraft, spö och sporrar att forma sej dit jag vill, utan om hästen inte går som jag önskar analyserar jag snabbt varför och vad jag gör för fel. 

Många ryttare ägnar alldeldes för mycket energi och focus på vart hästen har sitt huvud. Man jobbar med händer och ben för att få hästen att böja på nacken. I sin iver att få huvudet dit man vill glömmer man hästens bjudning, tempo och takt. Utan dessa tre komponenter är huvudets placering totalt ointressant. Hästen MÅSTE alltid vara självgående. Du ska bara be den om trav EN gång. Sedan är det trav tills du säger annat!

När jag sitter upp på en häst för första gången så kollar jag sakerna i följande ordning. Det är också efter denna ordning som jag sedan arbetar hästen efter för att få den att arbeta korrekt.

1. Bjudning och hur hästen svarar för framåtdrivande skänkel.

2. Förmågan att vara taktmässig i alla tre gångarterna.

3. Förmågan att hålla sina bogar på plats och vara korrekt böjd på böjt spår.

4. Rakriktning och liksidighet

5. BÄRIHGET

6. FORM

Formen kommer alltså sist. När punkt 1-5 sitter kommer formen som ett brev på posten! Detta är grundridningen!

Men när så allt ovanstående funkar, DÅ kommer det roliga. Vi börjar samla! Och här kommer PRE-hästen i sitt esse. Under förutsättning att grunden sitter som berget går det väldigt fort att få styrkan i dessa hästar. De har ju en muskelmassa som överträffar andra raser och detta gör att de snabbt blir starka att utföra skolor i trav & galopp, piruetter osv.

Många undrar hur man lär hästen öppna, sluta osv. En PRE är känslig och har oerhört lätt för att flytta sej i sidled. Detta gör att när grunden är väl befäst är det i princip bara att flytta den ditt du vill. Självklart så befästs ju alla övningar efterhand så när du upprepat tex slutan ett antal gånger behöver du bara ge hjälpen en gång för att "beställa form och riktning" och sedan går hästen så tills du ger den andra direktiv. Du behöver alltså inte rida hästen i varje steg!

En annan sak värd att nämna med denna ras är att den inte blir stel seg och svår om den vilar. Du behöver altdrig oroa dej om du reser bort en vecka eller två. Det är bara att ta vid där du slutat är du kommer hem. Dessa hästar behöver inte ridas igenom i 40 minuter för att gå bra. De går bra direkt. Därför anser jag även att långa arbetspass och av ondo. Jag rider sällan mina hästar mer än 40 min totalt.

Ett vanligt pass ser ofta ut så här:

• 5 min skritt på fri tygel
• 5 min skritt i olika rörelser typ skänkelvikning, skrittpiruetter, raka spår
• 5 trav på volter och serpentiner i ganska öppen form, men ALLTID bärig
• 2-4 min galopp enligt ovan
• 10 min samlade övningar efter hästens utbildningsnivå
• 5 min trav på böjda spår i låg form och utsträckt hals. OBS! ALLTID BÄRIG och i balans!
• Fri skritt till 5 min

Jag har mycket mera att skriva om i detta ämne! Fråga gärna genom kommentarerna så ska jag svara i nästa inlägg!