Pepino - dressage & breeding

Alla inlägg under januari 2014

Av Sara - 31 januari 2014 21:30

Hej!

Jag heter Annika och bor i Falun. Jag jobbar som instruktör/tränare i dressyr numera efter att tidigare jobbat som ridskolechef. Jag har också ett städjobb på halvtid. Är utbildad på Strömsholm och tog min examen där i slutet på 80-talet, då kurserna fortfarande hette Rik I-III. Vi bor på en liten gård med eget stall och har skrittavstånd till närliggande ridbanor och ridhus, samt fina uteridningsmöjligheter.

Min berättelse om Italiano VIII har sin början för ca: 15 år sedan. Jag var på distriktets årliga fortbildning för instruktörer då en av deltagarna hade med sig en Pre. De var inte många som red dressyr på dessa då här uppe. I alla fall så såg nog mina kurskamrater mest en väldig massa man, svans och höga knän när den reds av sin ryttare.. Jag fastnade för den fina balansen, bärigheten, samt att den verkade ha en otrolig arbetsmoral. Tänkte då att någon gång, en dag ska jag också försöka hitta en! Nu, många år senare står det en där i vårat stall. Italiano! 
Efter att på mindre än ett år förlorat två hästar i sjukdomar/skador som knappt finns.. hade jag nästan gett upp det här med hästar.. Men våren 2012 började jag leta igen. I maj åkte jag till Spanien, kanske mest för att lära och se många av dessa hästar. Och det gjorde jag, men det blev ingen häst med hem. Väl hemma igen blev det många mil i bilen den sommaren. Var första gången till Pepino i juni för att provrida, men det "klickade" inte riktigt den gången. Det som var bra då, det var att Sara fick en aning om hur jag red, vilket säkert underlättar när hon ska försöka passa i hop sina saluhästar med nya ryttare. I juli var vi på väg till Stockholm för rida en Pre för tredje gången som jag nästan hade bestämt mig för. På väg dit ser jag på Saras hemsida att det kommit en saluhäst. Italiano, "hästen alla vill ha" stod det.. Min första tanke var då, undrar om denna Italiano vill ha mig?? Såg videon på honom och hjärtat började slå snabbare. Ringde Sara och frågade om vi kunde komma. Sagt och gjort, först till Stockholm och red den hästen där, med Italianos video i huvudet hela tiden, hem och packa och i väg till Skåne igen, den fjärde vändan den sommaren.

Väl framme tog Sara och Klara emot oss på sitt proffsiga sätt, och visade oss Italiano i stallet först. De där ögonen.. Sara berättade att han var född 2001, snäll och lätthanterlig. Hon sa också att han kunde uppfattas som lite"trög", inte så pigg.. och att hon var liiite rädd att jag skulle tycka att han kanske skulle bli lite "tråkig".. Men hon sa också att med bra ridning går det att hitta hans turbo. Klara visade honom riden fint innan jag testade. Jag kände efter bara några varv att denna häst var ämnad för mig! (bara han nu ville ha mig också). 

Efter besiktning och röntgen i slutet på juli 2012 landade Italiano hos oss. Vilken lycka!. Och spännande.. Italiano smälte fint in hos oss hur enkelt som helst. Våran lilla shettis Pelle och han fann varandra direkt också! Också viktigt.
Jag har gått försiktigt fram med Italianos dressyrträning. Hösten 2012 red vi till största del ut i skogen och längs våra fina ridvägar. Ville att han skulle få tid att ställa om sig till att ha mig som arbetskamrat på ryggen nu, och att finna hans bjudning och arbetsglädje. Den har vi nog hittat nu! I dag är Italiano en ganska pigg och i bland även en lite sprallig häst. Han har blivit otroligt känslig för hjälperna på underbart sätt.
Våren 2013 började vi lägga lite mer träning på bana och i ridhus. Jag har från början haft god hjälp av mina tränare här hemma som både tränat mig, men också ridit Italiano en del. Även om jag kanske har många års erfarenhet är jag ödmjuk nog att säga att jag fortfarande lär mig rida, och att Italiano verkligen fått min känsla i ridningen till en nivå jag bara väntat och hoppats på.
Jag och min tränare har startat tre klasser var, lätt B- Lätt A. Han har vunnit en Lätt B, och placerat sig i samtliga starter på 64- 71%. Domarna verkar gilla honom! (framför allt när dom ser hans längningar).
Vintern och vårens arbete/målsättning är att till hösten förhoppningsvis kunna starta Msv:B. Han gör fantastiskt fina skolor, och bytena börjar komma så smått.. Men framför allt har han kommit att bli min bästa vän i vardagen! Alltid go och glad när jag lägger på sadeln, vare sig vi ska ut i skogen på en tur eller till ridhuset för att trimma.

Så tack alla inblandade att jag fått chansen med denna underbara häst!

       

ANNONS
Av Sara - 30 januari 2014 23:02


 

Nu har vi nog mest snö i hela Sverige här nere! Iallafall längs vägkanterna där vallar på 1,5-2 meter har skottats upp! Ute på platt mark är det förstås bara ca en dm. Och på vissa ställen helt tomt eftersom snön blåser bort! ? skittrist ärligt talat!
Jag trotsade väglaget och åkte med Mino till Gunnarlunda i morse iallafall. Dels tycker jag ju att hans träning där är väldigt viktig, och så ville jag ju hämta hem min Teo ??. Väl ute från våra småvägar var det helt ok och vi kom fram utan bekymmer. Pojkarna var så duktiga och matte är så stolt över dem båda! Teo har lärt sej vattenbandet fint, men idag hade vi lite ont om tid så han fick gå på skrittbandet istället så båda kunde jobbas samtidigt. Se själva!

Hemma igen var det lunchdags och uppvärmning av nerkyld kropp. Jäklar vad kallt att bara stå stilla. Brrrrrr!
Jobbade resten av pojkarna på eftermiddagen och kvällen. Miro fick dock vila då han gått fyra dagar på rad. Igår visade jag honom för en kund och där sa det bara klick! Hon red honom så himla fint och han är verkligen trevlig och ridbar den hästen. Sååå lik Teddy på många vis. Besiktning återstår förstås innan han blir Maries häst, men jag håller tummarna för att alltså går väl. De blir vassa på tävlingsbanorna tillsammans, Miro & Marie!

ANNONS
Av Sara - 28 januari 2014 12:08

Hej!
Mitt namn är Sofia och jag har en p.r.e partbred. Jag har ingen hästrelation till Sara mer än att jag följt hennes blogg i flera år. Sara hade en häst som ja bara visste att den hingsten ska ja ha en avkomma efter en vacker dag, Trazzel. Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Jag kom i kontakt med en p.r.e första gången när jag fick möjligheten att börja sköta en p.r.e hingst. Han va otroligt vacker. Cabben som vi kallade honom va välutbildad vilket han visade mig så fort ja satt upp i sadeln första gången. Jag kunde själv rida alla gångarter och göra lite lätta övningar så som skänkelvikningar, bak o framdelsvändningar och hoppa några hinder utan att det såg super snyggt ut. Cabben som inte va särskilt mycke igång efter vintern bjöd mig på något ja sent kommer glömma, han visade mig allt. Precis allt han kunde. Han va så otroligt glad över att få jobba så när ja satt över lite mer på ena sittbenet bytte han galopp och när ja då hamna i obalans o la mer vikt på andra sittbenet bytte han galopp igen. Så helt plötsligt kunde ja lägga till på min ridlista att ha fått prova galoppombyten i varje, någon form av passage o piaff. Jag va lyrisk. Att en sån liten (160 cm i manke) men ändå så kompakt och muskulös häst hade så lätt för ridning va något nytt för mig. För att inte tala om temperamentet. Helt underbart. Jag fick nästan 3 år tillsammans med Cabben innan han såldes och dom åren va helt otroliga. Jag hade då bestämt mig, jag ska ha en p.r.e

Men en p.r.e är ju inte en av dom billigaste raserna. Och jag som på den tiden tagit studenten och läste nu vidare ett år till, fanns ingen guldgruva att ta av. Men 1 år efter att Cabben såldes blev ja erbjuden att köpa en av hans avkommer.
En då 4 månaders mörkbrun liten fölis med en mamma som va svenska halvblod. Om man inte kan köpa sig en renrasig p.r.e får man väl ta det näst bästa ;) Detta ångrar ja inte en dag. Som då endast klassikryttare tyckte ja verkligen att jag fått det bästa av två raser. Våra halvblod idag, tycker jag, ofta blivit av sämre hållbarhet (dåliga hovar, hetare temperament, hältor hit och dit) men med bättre gång. Våran kunskap om hästar och träning har säkert en del med hållbarheten att göra.
Min erfarenhet av p.r.e.n är att det är en mer tålig och hållbar ras med helt otroliga rörelser och ett temperament som är vänligt och lent, men med en stor arbetsmoral.
Sommaren 2008 hämtade jag min första egna häst! En p.r.e partbred hingst på 6 månader som fick namnet Corazón. Han hade långa eleganta ben och en liten rund kropp. Att köpa en fölunge som första häst kan man ha olika åsikter om. Men utan tvekan det bästa jag gjort. Vi känner varandra utan o innan, på både gott o ont. Han har otroligt lätt för att lära sig saker. Longering, tömkörning, trickträning och inridningen har gått som en dans. Jag börja tidigt med träningen men helt på Corazóns villkor. All träning har vi lekt fram. Curre har nämligen lika svårt att vila som sin matte. Viljan att vilja lära. Sådan matte sådan häst. Vila är därför något som Curre hatar. Han är en riktig arbetsmyra och det måste hända något hela tiden. Riktigt otäckt det där med att vi formar våra hästar efter våra egna personligheter. Självklart finns typiska egenheter just för raserna också.
Inridningen rullade på fint och Curre har lätta luftiga gångarter, en p.r.e.s luftighet och halvblodets ?häng? i steget. När vi kom till att det var dags att plocka fram bommar o hinder gick även detta över förväntan. Han lärde sig snabbt va det hela handlade om och har än idag inte stannat på något hinder!

Tiden gick och ägarna i stallet där jag är inhyrd rider western. Och hungrig på erfarenhet som man är vill ja även prova detta. Och varför inte när cowboyarna en gång i tiden började rida på dom spanska hästarna som exporterades till Amerika. Sagt o gjort. Curre fick en ?fjärde? gångart, jogg. Vi har tränat för en o annan westerntränare och alla säger samma sak: Den hästen har en jogg som flera westernhästar bara kan drömma om. Vårat mål är att rida SM i pleasure 2016.

Corazón är utan tvekan ett lyckat exemplar på hur bra det kan bli när man korsar två raser. Han har halvblodets lätta och ädla utseende och med ett fint ?häng? i steget. Han har p.r.e.ns lätthet att lära, stora arbetsmoral, karisma och charmen att visa upp sig, höga och luftiga ben och smidigheten att samla sig. Utan tvekan är det p.r.e.n som slagit igenom mest, till min stora lycka. Han är en mycket sund o frisk häst. ALDRIG varit sjuk, gick barfota fram tills han var 5,5 år (6 år idag) och då reds han året om på alla underlag man kan tänka sig. Att han fick skor var enbart för att ja ville ha bättre gångarter. Han är otrolig snäll men skulle ja beskriva honom lättast så är han en riktig Stig Helmer som vet att han är snygg och som har otur när han tänker ibland. Oturen när han tänker vet ja dock inte till vilken ras ja ska placera. Han har gjort saker som att legat på rygg i ett badkar, lagt sig på foderbordet för att slippa ligga på marken och mycket mycket mer. Ett liv tillsammans med Curre är aldrig tråkigt, han bjuder på många skratt.
Jag kan varmt rekommendera att välja en p.r.e part bred när inte plånboken räcker för en riktig p.r.e Distansridning, dressyr, hoppning, pleasure, trail och roping är discipliner som Corazon behärskar långt över medel. Vi skulle kunna bli riktigt riktigt bra på en gren, men det skulle inte passa Corazóns och mitt liv. Och är du som läser detta precis som mej, hungrig på mycket och inte har en stor plånbok, VÄLJ EN P.R.E PART BRED. Du kommer inte bli besviken.

Kramar Sofia och Corazón

Av Sara - 27 januari 2014 18:11

Kallt som kriget fortfarande. Idag stormvidar, igen, snö och svinkallt. Ingen utevistelse för någon idag! Stona har inte lämnat sin lösdrift på flera veckor. De går ut 5-10 minuter och står och kikar lite. Men konstaterar snabbt att det är för blåsigt, för besvärligt att gå och inte alls trevligt, och traskar sedan inomhus igen och vilar i halmen eller mumsar hö. I år har jag tagit mej besväret (nu när jag bara har tre ston) att mata dem flera gånger om dagen istället för att ha fri tillgång. Det har verkligen varit värt besväret. De har aldrig varit finare! Högdräktiga och runda, men inte alls feta. Fina i pälsen och glada i ögonen! De är verkligen fina nu, tjejerna!

I pojkarnas stall är det numera proppfullt! Iofs är ju Teo borta denna veckan, men han kommer med hem igen på torsdag när Mino ska träna. Så det är en kort frist! Nu har jag alltså 7 hästar i träning. Puh! Och troligtvis kommer ytterligare en till helgen... Så, jag går inte upp i vikt precis nu. 

Hästuppdatering: 

  • Miro fortsätter att imponera med sitt coola temperament och härliga rörelser. Han är verkligen en enkel häst att ha i stallet och att arbeta med.
  • Mino är underbart explosiv men snäll och igår imponerade han stort på mej genom att hålla sej fint på mattan i ridhuset när vi fick sällskap av en livlig tjej! Vi testade iofs lite passage, men det är bara underbart! Han lyssnar på sin matte och slappnar av när jag ber honom. LOVE!! 
  • Ritmico fortsätter sin bana uppåt. Står numera nästan helt stilla när jag sitter upp och jobbar bättre och bättre med sin rygg och hals. Spänningarna släpper sakta men säkert och idag lyckades vi med en snygg galoppfattning från skritt!
  • Fuxis, skrämde slag på mej i slutet av förra veckan när han inte kändes helt fräsch under ett träningspass. Blev endast skritt fredag & lördag samt vila igår. Idag tog jag ut honom på lina och han såg oförskämt frisk och pigg ut. Puh!!! I morgon blir det ett dressyrpass igen för att checka av lite mera programdetaljer inför lördagens tävlingsdebut!
  • Quieros inridning fortlöper stadigt och idag har jag suttit på honom i ridhuset för första gången. Gick strålande, förutom när jag satt av och landade olyckligt på uppsittningspallen och lade mej raklång baklänges! Det tyckte Q var liiite suspekt förstås, men det kan ju förstå! I morgon kör vi igen och då ska vi bli ledda ett varv eller två oxå är planen. 
  • Och så då den 7:e hästen... Alcon. 

I går kom Ellie & Helen, i tårar, och lämnade finast Alcon här hos mej igen. Tyvärr har de på denna månad han varit hos dem fått inse, att han är för mycket och för känslig häst för Ellie. Alcon är Ellies övergångshäst från ponny, och det blev helt enkelt för stort steg därifrån till pampiga Alcon. Tillsammans har vi kommit fram till att detta är den bästa lösningen både för Ellie och för hästen. Det blev för svårt helt enkelt. Så är det ibland och då får man göra det bästa av situationen. Alltså ska jag nu försöka hitta en ny ägare till honom som passar bättre. Red honom först ut i morse och det var med lättnad och glädje jag fann att Alcon var precis som vanligt! Mjuk, fin och underbar! I höstas hade jag ju med mej honom på Strömsholm och han var en stjärna förstås. Bilderna är därifrån.


         

Av Sara - 26 januari 2014 10:53

Efter många om och men lyckades jag till slut att övertala min sambo till att vi skulle bli hästägare. Letandet började direkt! Jag satt timmar på hästnet, letade hästar, läste annonser och tittade på filmer. Ringde på några hästar, och bokade några provridningar. Alla stora, maffiga halvblod med dressyrstam. Men så skickar stallägaren i stallet där jag ska ha hästen en länk till mig via sms. Jag klickar på den, och jag minns väl att jag redan bläddrat förbi den på hästnet och tänkt "nej, det där är nog ingen häst för mig". Den översta annonsbilden var från en uppvisning, där ryttaren hade en stooor spansk klänning, och även om bilden var fin, var det ju en dressyrhäst jag letade efter, så jag hade bara scrollat vidare. Kim däremot bad mig att titta på filmen, så det gjorde jag. Man kan väl säga att jag var såld på hästen innan jag ens provridit. Jag jobbade natt den kvällen, men direkt när jag vaknade på morgonen ringde jag till Sara! Jag skulle prova en hel hög med andra hästar den helgen, och ville gärna testa Ibero innan dess, så provridning bokades redan samma dag! Så jag och Kim satte oss i bilen ner till Helsingborg och träffade min fina pärla. Provridningen i sig gick väl egentligen inte så bra. Han är ganska speciell, den där Ibero. Han blev "rädd" några gånger i ridhuset och stack med mig. Men trots detta kände jag att detta var hästen för mig.
Vi tackade Sara så mycket för provridningen, och styrde bilen hem igen så jag kunde få fundera lite. I bilen tittade jag på filmerna och jag och Kim diskuterade lite. Jag kände att alla hästar jag skulle prova efter Ibero, skulle jag bara jämföra med honom, och att jag skulle bli väldigt besviken om denna häst föll genom mina fingrar för att jag velade och väntade för länge.

Jag som lovade min sambo ett lugnt hästköp, där jag inte köpte "första bästa" (jag har en tendens till att bli lite otålig, och har jag bestämt mig för något ska det hända NU, helst igår..hehe..). Men i mitt fall köpte jag inte första bästa, utan det var bara så att jag hade sån tur att den första hästen jag testade var den bästa för mig! Han passar mig som handen i handsken, min lilla Ibero.

Så efter många turer med sköthästar och foderhästar, stod det nu mitt namn på köpekontraktet. JAG hade blivit hästägare, och till världens finaste PRE dessutom.
Ibero har nu varit i min ägo i ca 4 månader. Det har blivit en del blod, svett och tårar redan, men jag skulle inte byta min tramsiga, flyktbenägna lilla häst mot något annat i världen. Jag är såå nöjd med mitt köp, efter detta kommer jag nog aldrig köpa ett tråkigt halvblod! Nu är det bara PRE som gäller ;) För vilken underbar ras det är.
Vårt mål för detta året är att starta en LA med godkänt resultat, och ett lite mer långsiktigt satsar vi på MSV! Det ska bli kul att se vad det blir av "Ibbe", men jag tror att det kommer gå spikrakt uppåt härifrån!

Olivia & Ibero

Av Sara - 23 januari 2014 20:04

Ja jäklar vad kallt det är! Men jag är väldigt tacksam ändå för det har slutat blåsa så in i bänken. Nu blåser det bara vanlig Skåne-blåst och det är ju riktigt mysigt!  Kylan till trots har jag jobbat järnet hela veckan. Men Vicky till hjälp i stallet är det betydligt enklare att vara effektiv med hästarna. SKönt att inte ha 2 timmars stalljobb i kroppen när man börjar rida! Den nya stjärnan Miro är verkligen en stjärna. Åh så underbart det är med okomplicerade, trygga och enkla hästar. Bara att sitta upp och rida som om man kännt varandra alltid! Miro är precis en sådan häst som de flesta söker. Snäll i all hantering, snäll i hagen mot andra hästar, lugn i stallet, lagom pigg att rida utan att bli het. Ja ytterligare en drömhäst helt enklet! Och som extra plus i kanten - snygg också!

Mi Regalo 

     

Idag var Mino på spa igen. Han jobbar som vanligt vääälidgt bra och det är så kul! Nu börjar ridningen bli lite mera ridning även om han är sanslöst energisk och pigg! Det finns ingen lagom-knapp här inte. Full växel hela tiden tycker Mino! Det härligaste är att han efter bara 5-10 minuters jobb kopplar av och man kan skritta på lång tygel. Överskottsenergi kallas det visst :) Jag ska ju ge honom ordentligt med tid att bli stark och för varje dag som går så känns det underbart. Han känns fräsch och smidig som en katt. Hyfsad aktion har denna hästen! Så här såg han ut igår!

 

Bestämde med Caroline på Gunnarlunda att även Teo ska får börja jobba där. Efter alla hans turer med hovarna så känner jag att han är spänd och beredd på att det ska göra ont. Han vågar inte slappna av helt utan tassar försiktigt. Det är ju bra att han har självbevarelsedrift, men inte bra för hans muskulatur. Så i morgon lämnar jag även Teo på Gunnarlunda för en veckas intensiv-inlärning av vattenbandet. Sedan kan han åka med så jag kan köra med båda mina killar till Gunnarlunda en dag i veckan. Efter underverket detta har gjort med Mino, så önskar man ju att ALLA ens hästar kunde åka dit! Lite jobbigt att lämna ifrån sej Teo   men jag intalar mej att det är nyttigt för honom och det är ju bara en vecka... Huuu! 

Ritmico har kommit ett steg längre framåt efter några veckors stillastående i träningen. När kraven ökade tyckte han inte det var helt ok och blev återigen spänd och lite motsträvig. Men, det har han kommit över nu och sakta sakta börjar han förstå att träningen kan vara rolig! Speciellt om han låter mej hjälpa honom! Nu börjar han mera hamna mellan hand och skänkel där han ska vara! Härligt!

Ritmico igår

         


Tack alla ni som gästbloggat! Så väldigt roligt att läsa och se bilderna. Flera kommer och jag hoppas att flera skriver till mej! TACK!!

//S 




Av Sara - 22 januari 2014 17:34

Hej! Här kommer en hälsning från Gotland:

Jag heter Annica Ahlquist och är 50+ och bor på en gård på norra Gotland. Hästar har funnits i mitt liv sedan jag var liten, bodde då i Stockholm. Under alla år har många hästar och ponnyer passerat men de senaste åren har jag känt att åldern gör att jag ska nog sluta med att rida in unghästar/ponnyer. Efter
ett års väntan på att mitt halvblodssto skulle bli ohalt efter en senskada gav jag upp och ville hitta en häst som jag bara skulle ha roligt med. Då började jag läsa om PRE-hästen. Riddarsällskapet Tornamentum här på Gotland har nu flera PRE-hästar i sitt gäng som tävlar mycket framgångsrikt i hela Sverige. En av dom är godkänd avelshingst dessutom. Temperamentet och även storleken
tilltalade mig.

Jag började leta annonser och hittade då direkt Stuteri Pepino PRE och Sara. Där fanns ett PRE-sto till salu, Franchesa V. Jag bokade tid med Sara och flög från Visby ner till Ängelholm där Sara mötte mig. Jag såg Sessan, som hon kallas, på stallgången och senare även under ryttare när Klara red. Hon såg mycket trevlig och cool ut. Min provridning gick väl inte alldeles lysande, jag hade ju inte ridit på ett år, och Sara sa lite diplomatiskt att hon såg att jag egentligen var en van ryttare... Efter en kort betänketid så bestämde jag mig. Detta var den 18 juni 2012 och Sessan var då 7 år. Den 22
juni besiktigades hon på kliniken och den 23 juni påbörjade hon sin resa till Gotland. Hit kom hon den 24.e

Vi har under dessa 18 månader verkligen funnit varandra. Vi startade en första LB dressyr i maj med bra resultat och målet nu är att debutera i LA under våren. Hon är fantastisk att träna dressyr med men även en trygg kompis att rida härliga turer längs havet på. Under hösten 2013 har hon varit en otrolig
tillgång för mig då min man (vi var gifta i 34 år) avled efter en tids sjukdom. Med Sessan i stallet (och dom andra två halvblodsstona) är man aldrig ensam. Jag ångrar bara en sak med mitt köp av en PRE - att jag inte gjorde det tidigare! Allt är så lätt! Väluppfostrad - lätthanterlig - vill alltid vara
till lags - otroligt kul att rida - trygg och lugn vid nya platser och situationer! 


Bilderna visa ett träningspass hemma på vallen samt vår första dressyrstart i Visby.

Av Sara - 21 januari 2014 17:10

För snart tre år sedan stod jag för tillfället med endast 2 st hästar hemma i stallet. Ett medelålders PRE sto med namnet Mariscala (även hon inköpt hos Sara) och ett gammalt travarsto med namnet Gibraltar Pride alias Gittan. Mariscala var min rid, tränings och tävlingshäst, och Gittan som sprang sönder ett bakben redan vid 2 års ålder gick här som sällskapshäst.

Då kom tanken att jag kanske en sista gång skulle börja om med en ny unghäst (är så himla kul) och varför inte då en åring? Maken som var väldigt nöjd med att jag äntligen kommit i ned i endast 2 st hästar, hade började se fram emot lite mera ledig tid, kanske tom ett och annat biobesök någon gång? Han var ju inte riktigt lika ivrig som jag, men att titta runt lite på hästnet blir man ju inte med häst av.

Då kommer det plötsligt ett mail från Sara med frågan om jag inte möjligen var intresserad av en lovande åring? Det var definitivt inte maken som sladdrat... Åringen visade sig vara Primera P (e. Tendencioso IV  u. Clasica P), ett stort och mycket välväxt ungsto som rörde sej riktigt bra och köpet var ett faktum.

Min plan var klar: Primera ska växa upp med Mariscala och Gittan, som tar henne under sina vingars beskydd och uppfostrar henne vänligt med bestämt. Primera med sina 156 cm redan som 1 ½ åring skulle bli ett stort och ståtligt sto, säkert över 165 cm perfekt till mina 175 cm.


Redan första gången mina numera 3 st hästar gick ut tillsammans i hagen, började min plan att svajja rejält. Mariscala var inte ett dugg intresserad av att dela hage med någon ny snorunge! Gittan gjorde som hon alltid gjort, gick i mellan för att skydda den nya mobbade hästen. Men Gittans "bäst före datum" är ju passerad för länge sedan och hon klarade inte längre av att springa varken fort eller för den delen länge. Så Primera fick klara sej själv och blev både ledsen och rädd.

Vad gör man då? Jo man köper en till häst    så 3 dagar efter Primeras ankomst så anländer ytterligare ett PRE sto, brun denna gången och med namnet Tequila. Så liiten och tunn, född sent på året i Augusti alltså nästan 6 månader yngre än Primera. Lyckan var fullständig, åringarna i en hage och gamlingarna i en hage, lugnet infann sej och alla var nöjda (kanske inte maken) Nu hade jag plötsligt 4 hästar!
Bild på första mötet för Primera och Tequila 5/10 2011

Hösten gick, vintern gick och våren närmade sej. Båda åringarna som nu var 2-åringar skötte
sig perfekt. Dom var ledda, verkade, lastade, åkte transport, tränsades, longerades, tömkördes och
allt vad man bara kan göra med unghästarna! Helt enligt min plan! Även deras egna personligheter börjar att träda fram. Primera som är så ytterst lätthanterlig (under förutsättning att hon förstår vad man vill) väldigt bekväm, ganska så lat och en primadonna utan dess like. Får hon hö så vill hon ha hösilage, får hon havre så vill hon ha musli, får hon stora morötter vill hon ha små morötter osv. Primera hatar att komma in från hagen utan att det är gödslat i hennes box, hon hatar regn ?och blåst?vill ha täcke ute vid dåligt väder..hon rullar sej aldrig när det är vått och lerigt. 
Medans Tequila mest "hänger efter" Primera och är nöjd med det. Lite vimsig, virrig och glömsk, men
vad hon tvärt emot Primera var bra på så var det att växa! 9 cm på 7 månader och då lika hög som P! Som fortfarande bara var 156 cm... I Maj släpper jag ut båda på ett 4 månaders bete i Hörby ihop med 3 st andra ungston, nu jäklar ska väl i alla fall Primera växa.
Bild på betessläppning Maj 2012

Men icke, i slutet av Augusti så hämtar jag hem dom båda igen och ivrigt tar jag fram tumstocken
för att mäta Primera..men inte en enda cm, eller jo faktiskt ett par stycken dock inte på höjden
utan endast på längden och huvudstorlek. Primera börjar likna en övergödd tax med stort huvud och rörelser ungefär som den samma. Vad händer med min plan? Tequila däremot hade nu vuxit om Primera och var 160 cm!
Bild på Taxen Primera

Under hösten fortsätter jag med utbildning och hantering av de snart 3-åringa T+P. Allting fungerar och inget är glömt under sommaren, jag lägger på sadel, hänger och klänger och vips så sitter jag upp och har plötsligt 2 st inridna hästar. 

Vintern blir tidig 2012 och redan i December har vi kallt, hårt, snö och då även isen såklart, jag
kan omöjligt fortsätta med de båda utan att riskera att antingen frysa ihjäl eller trilla av och slå
ihjäl mej. Inget av alternativen är särskilt lockande. Båda två vilar helt hela Dec-Jan men saknar det nyfunna aktiva livet som "ridhästar". De blir på dåligt humör och hittar på en massa skit. Då får båda åka till Sara på ridning i ridhus och även championat träning!
Bild från vår första ridtur, kolla in frambenen!

Nu ska vi ju inte glömma bort att jag även har Mariscala som har absolut första prioritering
i alla lägen. Hon ska hållas igång i alla väder, henne ställer man inte av för att det är lite is och
snö. Utan hon ska tränas och gärna tävla också och det är nu jag börjar inse att det kan bli lite mycket
med 3 st ridhästar + Gittan + heltidsarbete...
Bild från tävling på Ribbersborg

Februari månad tillbringar Te+Pr hos Sara och Klara och sköter sej som 2 st 3-åringar ska.
Hem igen och Mars månad vilar dom såklart, fullproppade med nya intryck och Primera
har faktiskt börjat växa lite..Hurra Hurra! April sysselsätter jag mej med att springa runt med de båda (en och en) på ridbanan hemma inför championatet i Åstorp, som sen blir inställt... Jaja, jag fick i alla fall upp flåset!

Film på mej & Primera som utställningstränar!


I Maj åker de ut på bete igen, till Primeras stora förtvivlan. Hon hatar att sova ute på natten! En kontrollmätning av henne innan avfärd visar att hon är nästan 160 cm hög= 4 cm på 1 1/1 år! Hmm... Medan Tequila nu ligger på 163 cm= 16 cm på samma tid! Jag har då i flera månader tänkt och våndats över hur jag ska minska ner mitt hästantal, och kommer fram till att det måste bli Mariscala som får säljas. Det är så himla roligt med unghästar, allt går så fort och man har så många olika

mål att nå fram till. Marsicala och jag var liksom klara med varandra, bekvämt och tryggt men inte speciellt spännande längre.
Så när de unga två kom hem från betet igen så sa Primera; tack gode gud för min halmade box! 
och sen så gjorde hon fingret på Mariscala som åkte till Sara för försäljning! Då var jag nere på 3 st hästar och bio planen kom upp igen!

Det vara bara att sitta upp på T och P igen efter betet, trots att ingen suttit på dom sen Februari
månad hos Sara (hela April sprang jag ju sidan om) inget konstigt alls tyckte dom utan det var
bara att sätta igång att rida. Det hade hänt jättemycket med då främst Primera som alltid har varit först med allt. Balansen var bättre, gångarterna även med mej på ryggen är helt super (släng dej i väggen Teo), och hon jobbar stadigt på tygel. Primera tycker det är verkligen roligt att vara ridhäst och att åka till ridhuset och träna! 
Tänk vad fort tiden gått från att dom kom hit som åringar och nu är dom snart fullfjädrade ridhästar! 
Tack om nu någon skulle vilja läsa mitt gästinförande och: Nej vi har inte varit på bio ännu... Om Primera blir riktigt riktigt upprörd och med skor på så är hon faktistk 161 cm hög! Lilla klena Tequila är idag 166 cm hög, och gamla Gittan har fortfarande som livsuppgift att ta hand om Te+Pe!
Hälsningar Monica i Lomma

Presentation

Fråga mig

216 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7 8 9 10
11
12
13
14
15 16 17
18
19
20 21 22 23
24
25
26
27 28
29
30 31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Pepino - dressage & breeding med Blogkeen
Följ Pepino - dressage & breeding med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se