Men det är tomt. Så tomt. Jag tittar in i hans box och slänger ett ögonkast åt hans hage där han ska vara. Det är tomt. Det är ett stort hålrum, som det kommer att ta lång tid att vänja sej vid. Att leva med. En dag i taget. Tänka på annat. Jobba vidare. Tomt.

Tack snälla snälla alla ni som skrivit och mailat och tröstar. Tack. Det är en glädje mitt i sorgen att läsa.

Jag har många andra fina hästar. Ingen som HAN, men fina. Kanske, kanske är Trazzel en värdig efterföljare. Han får nog bo i Zagals box. Vet inte vem som annars skulle kunna stå där. Måste vara en häst med värdighet. Det har Trazzel. Jagska nog prova. Om några dagar. Kanske.

Teddy är oxå en fin häst. Underbar. En helt annan typ av häst.

Igår var han så här fin. Jag försöker glädjas.