Båda pojkarna är alltså lastade och på väg norrut! Transportören meddelade idag att de räknar med att vara i Holland (Transportörense hemmastall) i slutet av veckan. Jag hoppas han menar lördag-söndag med det och att de kanske kunde vara i Sverige typ måndag! Det vore så typiskt om de kommer just när jag är i Halmstad... Det brukar gå bra iallfall, men man vill ju helst vara på plats och ta emot dem!

Här hemma är det lugnet före stormen känns det som. Nästan inga hästar att rida och det känns otroligt lättskött alltihop. Men snart kommer fler saluhästar och de nya killarna, fölen anländer och därmed ska även de pysslas om! Men vi är redo Mina & jag och själv är jag tacksam för varje dag som går. För jag blir bättre och bättre i foten och kan vara igång mera och utföra mera arbete.

Var på sjukhuset idag och röntgade foten. Fick själv se plåtarna idag och det var intressant. Ganska stort ben det som går till stortån, och nu fick jag även höra att det ju var en ovanlig fraktur, ja den är typ 3 cm lång!! Benet är liksom av på längden! Hua!! Läkaren tyckte att det läkte bra, men jag tänkte att det fortfarande behövs bildas massvis med nytt ben! Stor glipa syntes tydligt ännu! Men visst, mindre än på de första bilderna. Jag får belasta hur mycket jag vill, så länge det inte gör ont, men tyvärr behövs det inte så mycket för att det ska göra as-ont :( Men, men jag går iallafall utan kryckor nu!

I helgen fick jag punktering på min bil, och sedan ett par veckor hade även Katrin punka på sin trailer. Idag tog jag trailer och bil till verkstan för att få båda däcken lagade. Sagt och gjort. Killarna på verkstaden imponerads stort av min backning med släpet och de pratade länge och väl om andra kunder som minsan inte kunde varken köra med eller utan släp. De tyckte nog att jag var en cool tjej! Så jag kände mej lite cool och skulle då lite snyggt koppla på trailern igen och glida hemåt efter att uppdraget var utfört. Kopplar, kör iväg och kommer ungefär 10 meter. Då TAPPAR JAG TRAILERN!!! Snacka om bortgjord! Killarna fullkomligt flög ut ur verkstan för att hjälpa mej att hänga på den igen, försäkrade att nu satt den minsann ordenligt fast på dragkroken och att jag lugnt kunde köra hemåt. Herregud vad pinsamt....

Inga föl har kommit ännu och tanterna väntar otoligt. De är så söta tillsammans och följs åt sida vid sida hela tida. Clasica & Alhaja BFF