Söndagen den 27:e april blev en dag jag sent ska glömma! Även om jag tar det i stora drag så blir det en hel del, så det är väl lika bra att ta det från början. 

Söndagen började lika tidigt som lördagen och Mina & jag var på plats i Halmstad kl 8.30 Ridprov var på schemat, så när Mino var putsad och klar flätade jag upp honom fint och sadlade. Det var ju första gången vi var ute på denna typ av äventyr och väen första gången vi skulle rida ett program! Mino min Mino   Han är bara helt underbar att ha med sej och det var en ren fröjd att värma upp honom i ett litet trångt ridhus tillsammans med två ston. Inte heller bekom det honom ett smack att komma in själv i ridhuset utan han gick lika fint som hemma! Lite spänd i skritten då han "får tid" att se sej omkring och tänka på annat, men så fort det är jobb så är det jobb och han är med mej 100 %. Underbart!!

På rörlserna för hand fick han 17,5 poäng på lördagen, men jag lyckades rida frma rörelsepoängen till 20,350. YES!!

Mino fick vara med och tävla om Championtiteln, men fick se sej besegrad. Nåväl, det kommer fler chanser och jag är otroligt nöjd med hans insats i helgen. 

Nieto var en stjärna hela helgen och på söndagen fick han ta emot pris för BÄSTA SVENSKFÖDDA UNGHÄST! Så stolt över honom och förstås så även hans uppfödare Carina Nordling på Örnaholms PRE! Bästa svenskfödda vuxna häst blev Viva IV. Hon fick utställningens högsta poäng och blev STOCHAMPION! Viva är alltså dotter till vår fin Alhaja VI, och ägs av Prosus PRE och min kära väninna Jessica. Så här glada och stolta var vi!!

Så var Championatet avslutat och vi packade ihop oss, lastade två snälla pojkar och körde hemåt. Jag hade under dagen pratat med en viss hästtransportör, som lämnat av två vackra hästar i mitt stall strax efter lunch. Snacka om att jag körde hemåt med fjärilar i magen!

Och så stod de bara där i stallet! Förvisso hade chauffören krånglat till det ordentligt, och uppenbarligen inte förstått ett ord av vad jag förklarat, för han hade ställt dem i stonas fölboxar i gäststallet!!! Herregud! Men, men de stod där snällt så när Mino & Nieto var avlastade var det bara snällt att leda över dem till deras rätta boxar. Huron var ännu större än jag mindes honom. Han är helt magnifik!! Och Rio blir man bara hals över huvud förälskad i när man möter hans blick! Har fortfarande inte riktigt fattat det...

Nåväl, so far so good. Alla pojkar installerade och nöjda i sina boxar. In och kolla till tjejerna. Konstaterade genast att Clasica med största sannolikhet skulle föla samma natt. Bara att sätta igång och göra rent boxarna igen då, så att hon och Alhaja kunde komma in över natten. Strax var detta fixat, så då var det bara övervakningskameran kvar så kunde jag sätta min utmattade kropp i soffan och vaka. OM JAG HADE FÅTT KAMERAHE-VETET ATT FUNGERA!!!!! två timmar senare, efter några agressiva anfall, två gråtattacker och ett par långa Facetime-samtal med min pappa, så hade jag lyckats skala antennsladdar, koppla ihop, fixa en kortslutning men SEN så fungerade skiten perfekt! TACK GODE GUD! ( OCH PAPPA )!!

Slumrade mellan alarmen var 30:e minut, och kl 03.15 var det dags. Kom ut precis när Classan lagt sej ner och kunde hjälpa henne att föda fram ett gigantiskt hingstföl. Hon är bara världens bästa mamma och sköter sej enligt skolboken! Fölis ska heta Bribon de Pepino (Bribon betyder skurk, och så då från Pepino så Gurk-Skurken hahaha) Han har lååånga ben och är som sagt jättestor, men efter att ha konstaterat att allt verkade normalt, så lämnade jag mor & son och gick och lade mej igen. Föredrar att övervaka dem från sovrummet. Min erfarenhet säger att man oftast stör mer än man tillför med att fölis ska komma på fötter och äta sitt första mål mat. Ofta blir man bara frustrerad och stressar mer än hjälper. Min taktik funkerade perfekt och kl 05.30 stod Bribon upp och åt helt utan min hjälp! Ett mirakel varje gång!

Dagen har gått åt till att packa upp och städa, mocka och pyssla med hästarna. Introducera Huron & Rio lite till Sverige och ta hand om fölis. Det blev ingen ridning för min del idag, då jag var totalt slut. 

I morgon kör vi som vanligt igen och det blir en liten premiärtur på Rio. Huron har tappat en hel del på resan, så han får lite mera tid på sej, men Rio är så resvan, så jag tror han mår bäst av att komma igång med lättare arbete så snart som möjligt. Jag återkommer i morgon, och avslutar med dessa underbara bilder på en lycklig Huron FS och underbara Bribon & Clasica!