Det blir lite segt med bloggandet, för jag tvingar mej själv att vila. Denna veckan hade jag fått grönt ljus att börja belasta min fot försiktigt. Men som läkaren sedan sa, så borde de nog ha speciella förhållningsregler för hästtjejer. Belasta försiktigt för vanligt folk innebär tydligen att man hoppar försiktigt mellan toan och sängen. För hästtjejer innebär det att man mockar, leder ut hästar och bär på halmbalar. Fick en örfil i veckan när jag nästan svimmade, kräktes och mådde väldigt dåligt efter sådana övingar. Så de senaste dagarna har jag faktiskt suttit ner liter mera... Foten BLIR faktiskt bättre för varje dag som går, och jag planerar att börja rida regelbundet från nästa vecka. Men mockning och halmsläpning får nog vänta en vecka eller två till. 

Om två veckor bör jag verkligen vara ok för då kommer mina nya hästar! Hurra!!!! Känns totalt overkligt att jag snart ska ha en egen Grand Prix häst stående i mitt stall!!! Ofattbart faktiskt. Och så då även Huron, som är en otroligt fin häst! Båda klappade och klara att bara anmäla till tävlingar. Läskigt, skrämmande, stressande men herregud var roligt! Det är ju detta jag verkligen vill! 

Har suttit och tittat lite i TDB och det finns ju väldigt många tävlingar i sommar. Har planerat in de som är trevligast i mitt tycke och nära med. Jag har tre fina klubbar på mindre än 30 minuters körning hemifrån. Helt ok :)

Mino blir starkare och finare hela tiden, så jag planerar även att ta ut honom i någon LB här i närheten i sommar. 

I dag kommer Alcons nya ägare för att hämta hem honom. Önskar Kristina all lycka med den fina hästen och hoppas att det ska bli riktigt bra denna gången! Jag tror det det kommer att bli toppen! Jabonero är kastrerad och står i stallet och läker. Han ska vara helt ok igen innan han gör den långa resan till sin nya ägare i Gällivare. Han har tom fått på sej skor med fyra broddhål och snösulor. I april! Men så långt upp så behövs det en stund till...

 

Ingela R

13 april 2014 15:19

Ja läkare är roliga ibland. De tänker inte längre än näsan räcker.
I min ungdom bröt jag vänsterfoten när jag blev omkulldragen av ett gäng överförfriskade ungdomar, när jag skulle cykla förbi dem. Fick gips upp till knät och skulle gå så i 3 veckor. Sen togs gipset av och läkaren sade att nu kunde jag använda foten hur jag ville. Problemet var bara att fotleden var helt instabil och mycket svår att sträcka ut. Efter lite funderande så pressade jag ner foten i ridstöveln. Det gjorde mycket ont men sedan kunde jag gå och rida. Hur jag fick av mig stöveln är en helt annan historia!;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi varit iväg på några LA, jag & Hugo. Förra helgen red jag hela programmet och kände mej nöjd, men på filmen såg vi ut som om Hugo hade tuggumi under fötterna och jag passiv i sadeln, som vanligt, suck... Jag nöjde mej och plockade inte upp h...

Helgen har gått och så är det måndag igen. I fredags var jag en sväng på HFRK, som arrangerade Nationella dressyrtävlingar i dagarna tre. Pepino Dressage & Breeding sponsrade PSG-klassen på fredagen och då var jag givetvis på plats för att titta och ...

Igår var det som vanligt dags för Amanda-träning med Hugo, och det är veckans höjdpunkt. Nu när jag sedan några år tillbaka, tränar varje vecka, fattar jag inte hur jag gjorde innan? Eller rättare sagt, det gör jag egentligen visst... Den utveckling ...

Ja det är nya tider här på Pepino, men det har ni ju iofs märkt redan med alla förändringar som skett senaste året. Och de fortsätter... Vi byter namn, Pepino PRE kommer framöver att heta "Pepino dressage & breeding" och det är precis vad det ska han...

Idag var det dags för träning med finaste Hugo för Amanda. Sedan jag sist skrev om hu knäckt jag var för att jag är så kass på att rida, så har jag tagit mej själv i kragen. Ja, det finns oändligt många som är sååå mycket duktigare på att rida än jag...