Här hemma är det nu värsta sjukstugan. Förra veckan var Mats rejält förkyld och i fredags var det min tur att ta vid. Inte nog med att jag blev sjuk så blev även finaste Tempo magsjuk. Från fredag/lördag natt har han behövt skutta ut sådär varannan var tredje timme. Dygnet runt. Så även om man ligger själv med feber och hosta så traskar man runt utomhus i scooterstövlar och morgonrock kl 3.00 på nätterna. I natt kom jag fram till att om jag satte på Tempo täcke och släppte ut honom så kunde jag själv kasta mej under täcket igen och sedan släppa in honom efter 20 minuter. Tio muniter var för lite, även en kvart men efter 20 så ville han in. Idag åkte jag på eliten shoppingrunda för att skaffa allt en magsjuk hund behöver så nu ligger lille stackaren på dropp här bredvid mej i soffan. Nu blir det strikt fasta i ett dygn och sedan försiktig dietmat from i morgon. Lilla sötaste stackars Tempan... Skönt att ha några fördelar med sitt yrke och slippa lämna iväg honom på isoleringsvdelningen på djursjukhuset. Jag vet, de gör ett superbra jobb där, men inte lika bra som mattes TLC.

Vi längtar till det är så här härligt ute igen...

Men förutom att det är sjukstuga så är det bra. Vi har det gnistrande kallt nu och solen strålar från klar himmel. Det har varit minusgrader ett par dagar nu och vi slipper leran. Nu kan vi rida på fältet med stubb här precis bredvid och hästarna kan röra sej utan att halka runt och bli helt leriga. Dessutom så är vi bra rustade för kylan. Ellen, som snart ska föla har sin värmelampa och stona har fått en köldridå till sin lösdrift. I andra lösdriften där Tamina & Espri bor har jag installerat en Thermobar och det är superbra. Inget fruset vatten här inte.

Köldridån är en spännande sak. Det är ganska intressant hur hästarna reagerar på den. Man kan se hur deras temperament påverkar hur de tar sej an denna utmaning. Clasica behövde hjälp två gånger men går nu genom utan bekymmer. Gittan och Ellen tar sej oxå in och ut med lätthet om än lite försiktighet ännu. Artista & Danza forcerar plasten som den inte fanns. Ställ något ivägen och jag ska mosa det, tycks de säga. Alhaja vågar inte sej igenom själv utan står hellre kvar utanför. Även Ita vill men vågar inte utan lite assistans. Lustigt och ganska intressant att observera. Hur som helst så håller stallet en mycket behagligare temperatur nu och det tror jag alla invånarna är tacksamma över.

Nu kom Mats hem och får ta över Tempo-vakten. Själv ska jag ge mej ut i ridhuset med Galope. Hej hopp