När jag försäkrat mej om att hästen bjuder på bra, rör sej taktmässigt och  balanserat så kommer även rakriktningen. Jag ägnar inte jättemycket tid till rakriktningen i början av hästens utbildning. Det är en svår sak som jag jobbar mera på när vi kommer till samligen. Det enda jag kräver är att hästen ska vara rak på långsidorna men inte alltid på kortsidorna. Jag tycker det kan vara väl svårt för en yngre/outbildad häst att hinna med att passera mjukt genom ett hörn, rakrikta och sedan passera nästa hörn mjukt och fint. Brukar ofta ta hela kortsidan inklusive hörn som en enda mjuk båge. Iallafall i trav och galopp. Rakriktningen är egentligen samma sak som liksidighet. Det är en otroligt viktig bit att hästen är liksidig och förmodligen även det svåraste. Många ryttare är själva lite sneda och då blir snart hästen det med. Det är betydligt svårare för en ryttare som bara rider en häst regelbundet. Man vänjer sej snabbt vid hur just den hästen "känns" och då kan det vara oerhört svårt att avgöra om den verkligen är rak/liksidig eller inte.

Jag har märkt att många hästar är sneda eller starkare åt höger. Jag är ganska övertygad om att det beror på att de flesta ryttare är högerhänta=starkare i högar arm och därmed kraftigare i sina tygeltag i denna hand. Men då och då får jag även en "vänsterhänt" häst.

Hur får man då hästen liksidig?

Ja, att hästen är liksidig hänger mycket på om bogarna är på plats. Detta har vi ju gått igenom i tidigare trappsteg. Om jag känner att hästen "tar tag" i ena sidan av bettet så är jag mycket noggran med att "plocka loss" den. Den får ALDRIG hänga eller seg-dra i bettet. Då tar jag små snabba "ryck" i tygeln samtidigt som jag böjer hästen mjukt åt det håll den "tar tag".  Så fort hästen släpper taget rätar jag upp den och blir jag omedelbart mjuk och helt stilla, stadig med handen. På detta sätt lär jag hästen att det blir obekvämt om den hänger och den får belöning genom stillhet och mjukt stöd om den själv är mjuk. Glöm inte att berömma med rösten! Jag rider mycket på volter och byter volter. Genom en sådan väg kan man enkelt känna om hästen är liksidig eller inte. Jämför känslan i ena varvet, byt om volt och så ska det kännas exakt likadant under hela vägen. Var kritisk!

Lagom när man plockat loss hästen och får den mjuk och lätt framtill är vi genast inne på BÄRIGHETEN. När hästen är lätt i mun, liksidig och mjuk, ja då blir den också bärig!

I allt detta arbete så glöm inte bort dej själv! När du nu plockat loss hästen och du söker bärigheten hos din häst är ryttarens sits otroligt viktig! Tänk lååånga avslappnade ben, häl ner, buren hand, RAK RYGG, buren och STADIG hand. Observera att växlandet mellan att plocka loss och vara helt mjuk och stadig i handen är avgörande. Direkt hästen tar tag, hänger måste du vara med och korrigera den men lika snabbt tillbaka till lugnet och stadigheten. Jag brukar föreställa mej att jag rider Grand Prix, 1 miljon människor tittar på mej och vi flyyyter fram! Stilla, stolt och enkelt!

Och du, glömt aldrig tempot!