Fy fan vilket väder idag! (ja man får säga så när det är ens egen blogg!) För idag var det verkligen för jävligt. Det blåste rakt igenom hela min kropp! Släppte ut ston & unghästar ändå. De vill gärna ut och spralla lite oavsett väder. Blixten fick på sej medhavt tjockt täcke med hals och så fick han massvis med hö. Så klarade han sej oxå bra.´Han ville ju inte vara inne själv. Pojkarnas hagar ligger helt öppet utan någon som helst möjlighet till lä så de går inte gärna ut i denna typ av väder. Blev extra mycket haml i deras boxar och täcke av någon timme så att man kan rulla sej och gosa runt i halmen!

Vi gjorde stonas stall oxå innan vid stängde in oss i sadelkammaren en stund med tända ljus, kaffe och mjuka pepparkakor. Mums. Men efter en stund var det bara att ta tag i dagen igen och vi dök ut i stomen igen och strödde upp stonas ligghall och jag for ut med traktorn och hösilage i hagar och i stall.

På eftermiddagen började det snöa lodrätt. Bara 5 månade av denna årstiden kvar. Toppen.

Myste lite med Blixten när jag plockat in dem. Han är en speciell häst. Jag träffade honom i Spanien får  år sedan och tyckte han var en fin häst. Sedan kom han till Sverige och jag funderade på att köpa honom för ett år sedan. Men så hann någon annan före och jag glömde bort honom. Så står han nu här ändå! Jag tror inte på ödet och sånt, men lite speciellt är det.

De ringde från sadelleverantören och meddelade att min sadel har kommit. Hurra!! Ska åka och hämta den imorgon och prova direkt! Ska bli mycket spännande att se hur den ligger och hur den känns att rida i. Kanske funkar det denna gången!

Det var då. Gittan & Novia

Vi traskar vidare i vår utbildningstrappa. Nu bjuder hästen framåt fint så nu vill vi att den ska röra sej i en jämn fin takt. Inte nödvändigtvis med sina allra största steg, det är den förmodligen inte redo för, utan bara jämna lugna fina kliv framåt. En häst som är snabb i takten och gärna tar korta, hastiga steg behöver vi lugna ned med lättridning i en stadig balans (ryttarens balans alltså) . Du sitter tungt ned i varje steg och väntar med att resa dej tills hästen nästa skjuter dej upp ur sadeln. På detta vis kan du få hästen att "vänta" på dej. Tänk luugnt och staadigt, lugnt och staadigt.

Å andra sidan har vi även den hästen som är lite långsam och som behöver bli kvickare. Även här använd till en början lättridning. Var "lätt i baken" och bara doppa sätet i sadeln. Tänk positiva och lätta tankar!

Alla typer av hästar behöver en stadig ryttare. Detta skall vara ditt ledord. Framför allt på våra oftast mycket känsliga, PRE-hästar så är mantrat: STADIG. Var stadig! Stadiga skänklar som inte flaxar runt utan behåller samma  lätta, medvetna placering hela tiden, en stadig buren hand, och kanske allra viktigast ett stadigt överliv. Rak i ryggen, fall inte framåt eller bakåt heller för den delen. För resten av trappan ställer nu högra krav på dej som ryttare. Det är nu som du verkligen måste börja tänka på hur du rider.

Ett oerhört viktigt måtto måste vara: ju mindre du gör - dessdå bättre går hästen! Nu menar jag inte att man ska vara en passiv ryttare, men du måste känna när du ska bli stilla och inte inverka. Så fort hästen är exakt där du vill ha den, det kan vara i två steg, då MÅSTE du vara helt mjuk och stilla. Du måste belöna hästen med att låta denv vara, få den att förstå att i detta läge är du nöjd, och all påverkan försvinner. Du blir ett med hästen och blir bara ett stöd, en hjälpande hand och en pilot, när ni dansar fram tillsammans!

Jag skulle redan nu vilja klargöra att trappan är en bra ledstång, men den ska inte ta veckor , månader eller år att gå igenom den. Oftast passeras alla steg på ett och samma pass. Man får ta steg upp och ibland ner under samma varv eller på bara några minuter. I slutet av ett pass har man kanske fått till alla stegen, men nästa pass så börjar man på steg ett igen. Så måste det vara. Man kan aldrig slappna av och tänka, ja ja men nu kan vi detta. Checka av bjudning, takt och form osv varje gång! När du ridit hästen i några veckor, månader eller kanske år Då sitter helt plötsligt allt. Redan i första varvet kan du konstatera att allt klaffar! Det är då du vet att du lyckats. För det är inte imponerande med ett ekipage som far runt i skänkelvikningar, skolor, piruetter osv om hästen gör det besvärat och spänt eller tappar bjudning, takt, balans form titt som tätt. Imponerande är en lydig och avspänd häst som med lätthet och glädje utför den ena svårigheten efter den andra!