Här kommer då en liten uppdatering om Hidalgo Noble, numera kallad Hille, 6 år.

Vi har känt varandra i ungefär ett halvår nu och börjar hitta varandras knappar. Han är nog den svåraste men samtidigt roligaste häst jag ridit, man rider honom med tanken vilket är positivt de dagar huvudet är med, när man är stressad inte lika roligt då han plockar upp det direkt. Gäller att som ryttare vara med mentalt och fysiskt!

Hille är min första unghäst, första import och första PRE och var hingst länge så vår tid tillsammans har varit lite utmanande men de bra stunderna av guld är oslagbara!

Vi både tränar dressyr, rider ut i skogen och hoppar terränghinder, hoppar hinder på banan och har testat på Working Equitation. Fokus har varit på att lära känna varandra och jag har tagit det ganska lugnt med honom då han är stor och lite valpig. Hille går mellan kl 7-18 tillsammans med 2 hästkompisar i en stor hage med ligghall men kommer in till natten i sin utebox. Han har satt ordentligt med päls nu när vintern smyger sig på.

Hille har ett bra psyke, tuff men schysst. Jag rider ut på honom ensam i ösregn i kolmörker och han traskar på. Lika glad blev han dock inte när han stötte på en älg för första gången ... Han har bra hoppteknik och är så klart urfin att rida dressyr på.

Nästa år kanske vi testar på någon tävling om jag lyckas stävja mina nerver. Först ska dock allt sitta perfekt på hemmaplan vilket kan variera mellan dagsformen. Just nu har han dock vrickat sig i hagen vilket innebär minst några viloveckor. Vi är dock ändå ute och promenerar i stormvindarna och han lyssnar helt suveränt bra och bryr sig inte om starka vindar, att vara ensam eller att det är kolmörkt. Om matte däremot är nervös så svarar han upp direkt ...

Hille tycks trots allt inte sakna lyxlivet i Spanien utan trivs som hobbyhäst i kalla, mörka Sverige med en matte som hittar på konstigheter som att hoppa över diken och stockar och envisas med att han ska gå på sommarbete.