Hela helgen har det stormat ordentligt här hos oss och samtidigt har det snöat. Man har nog svårt at tro det, men genast så blir våra vägar helt ofarbara. Snön blåser fritt och på vägarna lägger det sej i stora vallar som på sina ställen kan bli en meter höga eller mera. Omöjligt att köra igenom alltså. Snöröjningen jobbar febrilt, men vad hjälper det när det blåser igen på några timmar. Inatt jobbade jag och körde hem vid midnatt med lite höjd puls. Hade turen att hamna precis bakom en plogbild sista biten hem vilket jag var väldigt tacksam för...

Vaknade i morse av att det blåste ännu värre än igår. Beckmörkt ute och ingen lust att kliva upp precis. Tvingade mej upp och satt igång kaffet, som precis hann rinna ner, då strömmen försvann. Underbart! Ut och fodra hästarna och konstaterade att det blev omöjligt att mocka. Ingen sol ute så det var väääldigt mörkt i boxarna. Bestämde mej för att göra utomhussysslor in väntan på det elektriska ljuset. Fick kört varsin storbal med halm till lösdrifterna och passade även på att åka och handla. Vid 11 var strömmen åter och jag kunde börja i stallet. Vicki kom och hjälpte mej att mocka så jag kunde sätta igång med hästarna direkt. Teo fick vara först ut och då det var ett hysteriskt oljud i ridhuset kändes det som han fick nöja sej med att busa lös idag. Han var ganska nöjd med det tror jag :)

Fuxen är ju lite mera världsvan så honom sadlade jag upp. Lite otäckt när det dundrar som värst (plåten vibrerar i vinden och det låter som värsta racerbilen kör in i ridhuset!). Annars vara han fin. Lite stel i början då han vilat i helgen, men efter hand så blev han mjukare och spänstigare och kändes fiiin! Vicky hjälpte mej att longera senaste tillskottet här. Miro kom i lördags och idag var hans första arbetsdag här. Kändes oxå lagom att börja med longering idag för att se hur han reagerade på stormen. Han brydde sej inte nämnvärt och skötte sej exemplariskt. Fina rörelser har han begåvats med, denna 5-åriga Teddy-avkomma. I morgon blir det ridning. Ser fram emot det!

Katrin kom med semlor och efter att ha suttit på Quiero i stallgången, samt longerat ett litet pass, så lyxade vi med kaffe och semla vid brasan. Mmmmmmmm!

Men, men sen gick det inte att ligga på latsidan längre. Flera hästar ville sysselsättas. Mino fick promenad i ridhuset meda Denise longerade sin Diamante med sadel för första gången (inga som helst problem förstså) det var väldigt spännande, tyckte Mino, men all miljöträning tar jag tacksamt emot. Mino reds både i fredags och lördags så efter en vilodag igår blev det lagom med skrittpromenad, inomhus då idag. Så irriterande när jag precis kommit igång att skritta honom på längre rundor ute. Nu är det isgata överallt och inte att tänka på. De har lovat plusgrader igen om ett vecka och jag hoppas faktiskt de har rätt...

Sist ut ikväll blev Ritmico som efter några tuffa pass idag bjöd mej på sina bästa kvaliteer. Lite jobbigt har han tyckt det vara att jag vill ha kontakt med hans mun, att han ska vara rakt mellan mina skänklar, flytta åt sidan för tryck osv. Men nu äntligen börjar han komma mellan hand och skänkel, utan att spänna sej. Han vågar ta mjukt stöd på bettet, utan att hänga. Och JÖSSES vad fint han rör sej de! Galoppen går ok och vi övar på fattningarna. Han vill helst spänna sej och rusa in i galoppen, fast jag vet att han förstår var jag menar så jag tillåter inte det. Vi tränar vidare på det. Efter galoppen idag var traven iallafall "to die for" och han frustade djupt och sträckte ut sin hals. Som avslutning blev jag belönad med en fantastisk skritt, som jag anat men aldrig tidigare fått känna på. WOW!!! Det behövde jag för att hålla gnistan uppe. Nu kör vi på! Heja Ritmico!

Vill avslutningsvis be om flera gästbloggare! Det är så roligt att läsa så fatta pennan och skriv nu!

Kram på er!

Sara

Zanteo & Nieto mumsar hö i kylan! Lurviga och nöjda utegångshästar!

Jaha, så man kom inte undan iallafall. Vintern är här. Med besked. 10-12 sekundmeter vind och snööö. Bläää! Inga pojkar fick komma ut i morse utan fick äta hö medan jag mockade. Kastade ner halm och släpade in till stonas lösdrift så de fick mysigt!
Red Mino i ridhuset idag och nu börjar det bli lite mera under kontroll. Galoppen testade vi idag igen, men han fullständigt exploderade och det är väldigt svårt att fokusera och skärpa till oss när man brister ut i gapskratt! Han är så himla festlig!! Nåväl, hästen är glad, frisk och superfräck. Det är typ underbart!!
Alazano fick vila idag och bara busa i ridhuset lös. Han älskar det! Hoppar, bockar och piper av glädje. Det är härligt att se hur mycket mera elastisk han blivit sedan han kom. Börjar kännas i ridningen oxå och det är så inspirerande! Bara två veckor kvar till tävling. Huu!
Hovslagaren var här idag och skodde Teo fram. Strålrötan nästan helt läkt och det ser fint ut! Även stona blev verkade och Quiero fick på sin tappsko. Idag blev Quiero så ridhäst. Eller sitthäst som Katrin, hans ägare, sa. Jag har suttit på honom i stallgången och det var precis så enkelt som jag trodde. Han brydde sej överhuvudtaget inte. Några gånger till sedan flyttar vi ut i ridhuset där jag håller på att befästa kommandona på lina. Bara att sätta ihop longering + stallgången och vips: RIDHÄST! ?

Ritmico fick ett pass i ridhuset och sedan fick jag köra hösilage till småkillarna och mysa lite med dem. Gick in och tände i brasan och åt en sen lunch. Kände mej ganska slut i kroppen och var klar med stallarbetet så jag slocknade helt enkelt på soffan. Det är ju trots allt fredag! Men när jag kvicknade till efter en timme, druckit lite kaffe och ätit en kaka, så nog katten hade jag lite ridlust kvar. Vad kan då vara bättre än att rida bästa Teo en fredagkväll! Sagt och gjort. En glad Teo utan minsta hovbesvär red jag! Älskar verkligen mitt ridhus och myskänslan att gå in där med sin häst, tända lamporna ich sätta på musiken. Livskvalité!
Ha en skön helg allihop!
//S

Heroe ZM
Här åker man till Spanien för att nöjesrida några dagar och så slutar det med att man har en PRE hemma i stallet. Hur blev det så?
Jag heter Anna Lindh och spanjoren i mitt stall heter Heroe ZM. I mars 2013 åkte jag tillsammans med några av mina elever till Spanien för att rida, umgås, äta och dricka gott. Några planer på att köpa häst fanns överhuvudtaget inte. Jag hade redan två hästar, vilket väl får sägas vara tillräckligt för de flesta av oss. Men hur det nu var så fanns det ju så många fina hästar på gården där vi var, så i början av april satt min man och jag på ett plan på väg söderut igen, för att provrida några hästar. Jag hittade två som jag blev mycket förtjust i, men efter många turer så passerade tyvärr ingen av dem veterinärt.
Där gick luften ur mig ett litet tag, men nu hade jag blivit så inställd på att jag verkligen ville ha en PRE, så när det dök upp en annons från Pepino med en vacker 4-åring från Andalusien så satte vi oss i bilen från Nyköping ner till Helsingborg för att ta en närmare titt.
Framme vid Pepino möttes vi av Sara, Klara och förstås Heroe. Vacker, vänlig och nyfiken. Provridningen gick fint. Heroe var något fundersam, eftersom jag håller på med akademisk ridkonst så var mina signaler lite annorlunda än han var van vid, men han var intresserad och hjälpsam, så det blev inga större missförstånd.
Vi kom överens om att jag skulle fundera till dagen efter och sedan ge besked, men vi hann inte köra mer än några få mil på väg hemåt, så var beslutet fattat. Jag ringde tillbaka till Sara och så var saken klar. Den 20 maj 2013 hämtade vi Heroe hem till oss. Några dagar senare sa min man ?Vet du att du ler varje gång du tittar på honom?? Ja, precis sådan är min känsla för denna fantastiskt sociala och vänliga häst.
En riktig guldstund var dagen när vi släppte ihop Heroe med två av våra andra hästar. En sådan glädje ser man inte varje dag. På http://wp.annalindh.nu/2013/06/champagnegalopp/ finns en film som visar detta. Det var samtidigt vår bröllopsdag, så det blev champagne i hagen!
I hagen finns ett litet dike som hästarna lätt kliver över. De andra fyra hästarna vill säga. När Heroe fick syn på diket tog det tvärstopp. Det hjälpte inte att alla de andra gick över och försvann bortåt. Han trampade olyckligt fram och tillbaka längs diket utan att våga gå över. Då var det inte mycket till hjälte över honom! Jag fick till slut leda honom över så att han kunde ansluta till de andra hästarna. Så höll vi på i fem dagar innan han vågade gå över själv! Diket går numera under namnet ?Heroes Crossing?. J
Jag ägnar mig som sagt åt akademisk ridkonst och undervisar även i detta. Jag valde därför att börja från början med Heroe och skola honom helt enligt dessa principer. Jodå, jag vet Sara, att du inte är alldeles förtjust i ar-ridna hästar, men det här kommer att bli så bra ska du se! J Jag har därmed arbetat Heroe mycket från marken än så länge. Jag har ridit också, men inte särskilt många gånger ännu. Fokus i arbetet har legat på avslappning och förtroende, att länga ut halsen som han gärna kortar upp och att placera och gymnastisera bakbenen. I dagsläget gör han både öppna och sluta i arbetet vid handen och på longerlinan. Vi har även börjat lära in hjälperna för samling. Väldigt försiktigt förstås, det är ju en mycket ung häst! Det handlar mest om att börja förstå signalerna.
En fundering som jag har haft med mig hela tiden är hur stor omställning det egentligen är för en häst som kommer från ett annat land med helt andra betingelser. De ska inte bara flytta en kortare bit och vänja sig vid nya människor och nya hästar. Nej, det är en mycket större omställning än så. Först en mycket lång resa. Sedan annorlunda foder, helt annat klimat, kroppen ska odla vinterpäls, hästkulturen skiljer sig en del, så jag gissar att de kan uppleva människorna som ganska annorlunda. Heroe har dessutom fått vänja sig vid lösdrift och barfotagång. Allt har gått väldigt bra och han trivs förträffligt i sin flock med sina fyra hästkompisar, men jag föreställer mig att allt detta tar väldigt mycket på krafterna. Jag har därför inte bråttom med någonting i hans utbildning, första året får gå åt till grundläggande arbete och till att alla förändringar får falla på plats.
Ett stort tack till Sara, Klara och till min förstående man. Utan er hade inte denna ljuvliga häst funnits hos mig idag!

Hej jag heter Bea Chrawall och jag köpte Galope P av Sara för snart 1 år sen.
Jag har tidigare utbildat och tävlat mina hästar upp till MSVB dressyr, dock i princip bara halvblod.
För något år sedan skadade jag nacken illa i en hästolycka. Jag fick en spricka på en kota och ryggmärgen klämdes ihop till hälften. Jag förlorade känseln i benen och det höll på att gå riktigt illa. Är nu stelopererad mellan 2 kotor och har diskbrock på dom andra, vilket gör att jag inte kan rida mina stora svenska dressyrhästar utan att bli jätte dålig med migrän och helt utslagen.
Vi har även en partbred PRE, som jag själv fött upp, och den funkade bättre för mig att sitta på, så jag var sugen på att prova en ren PRE. Hade pratat lite med Sara om Galope på Strömsholm augusti 2012 och hon berättade att han kanske skulle bli till salu. Jag skickade en bild hem till sambon och sa att detta vore en dröm...
I November fick jag ridförbud i väntan på operation, hade lite panik då jag inte visste om jag någonsin skulle kunna rida igen. Tog kontakt med Sara och den 16 december (trots ridförbud) åkte jag och min vän Milla till Pepino för att provrida Galope!
Kungen stod på stallgången när jag gick in genom dörren, och jag visste direkt att detta var min häst ?
Han var så snygg med ett vackert huvud och kloka ögon, fast med en stor räv bakom örat.
Han var mjuk och underbar att sitta på och jag kände att detta skulle kunna funka fint, trots mina skador!
Nu var det bara operationen som skulle lyckas och att jag skulle kunna rida efter den och få tillbaka känsel i benen. ? Opererades den 9 januari 2013 och direkt när jag vaknade upp efter narkosen kunde jag känna mina tår! Vilken lycka! Galope fanns direkt i mina tankar.
Några dagar senare ringde jag Sara och sa att vi köper honom! Och den 28/1 var han vår ?. Nu var det bara en liten hake... Jag hade ridförbud i ca 6 månader. Men jag visste jag aldrig skulle klara av att vänta så länge så, efter mycket diskussition med läkaren så var det tidigast efter 3 månader. Vi bestämde att han skulle stå kvar i träning på Pepino till April, och den 30:e mars hämtade jag hem honom. Helt underbart! En dröm att få hem honom! Även om det blev några tuffa dagar i stallet då han skulle tala om att han var Kung och mina 4 andra hästar tyckte han var lite stöddig, men nu har alla sin plats och allt är lugnt.
Nu kom det som var mest spännande! Att visa honom för mina tränare Lotta Esping och Sissi Lilja! Jag hoppades förstås att dom skulle gilla honom, och de gjorde dom!!
Vi tränar mycket och har varit ute och gjort några starter och det har gått riktigt bra! Vi har lyckats ta 3 placeringar och legat precis utanför på de andra. Så nu tränar vi vidare 2014 för att kunna debutera LA. Det bästa av allt är att jag trots min skadade nacke, kan träna och rida utan att få ont, då Galope rör sig så mjukt. Och Dressyrdomarna verkar gillar honom och ger honom fina poäng på sina gångarter!

Och så kom då det stora som jag väntat på med spänning. Att få åka till Strömsholm med min Kung! Det var verkligen en upplevelse! Väldigt annorlunda mot dressyrtävlingar. Men väldigt trevliga människor som var hjälpsamma då jag inte kunde något om detta. Ett stort tack till Sara som hjälpte mig!
Och sen hände det: min älskade, fina kung Galope P blev Champion 2013!!! Vilken känsla att få uppleva detta!

Jag kan inte nog tack Sara för denna hingst som passa mig som handen i handsken.

Kram Bea & Galope

Var uppe lite tidigare idag då jag skulle hämta besökare vid flyget kl 9.30 Camilla och hennes man kom ända från Luleå för att träffa Zanteo, Teo & Alhaja. Camilla förlorade nyligen sin häst i hastig sjukdom. Hon hade haft honom sedan han var 10 månader gammal och han var 10 nu om jag minns rätt. Nu tänker hon börja om från början med fina Zanteo. Camilla hade väl mer eller mindra bestämt sej innan de kom ner, och hon blev visst inte besviken. Hon fick träffa alla småkillarna i lösdriften och så tog vi med dem allihop till ridhuset. Så fick Camilla prova på att leda honom och känna lite på honom. 

Så klart fick även Teo visa upp sej och jag red ett litet pass. Ingen hälta alls idag, bara liiite öm men en glad häst! Strålarna ser mycket bättre ut och på fredag kommer hovis igen för att kolla över honom och några andra hästar. Härligt! Trots att Teo bara ridits en-två gånger/ vecka och då mest i skritt, så är han så himla snäll och samarbetsvillig! Matte är såååå glad och stolt över sin fina kille! 

Även stona inspekterades och här finns ju även både Valencia & Ritmico, som ju är Zanteos halvsyskon, att se! På väg tillbaka till flyget så tog vi en tur runt Helsingborg för att se lite på Skåne. Och så blev det ett snabbt besök på djursjukhuset för att hämta hem min nya Spalding. Har köpt en sådan oxå för att komplettera så att jag har en XX-vid och en vid sadel. Dessa två bör passa alla hästar jag har här i träning och till försäljning. Härligt!

Så nu ska lilla Zanteo åka hela vägen till Luleå! Vi väntar dock några veckor till med transporten. Varje vecka som han får växa på sej innan sin långa resa känns bra för min del... 146 mil enkel resa!

Väl hemma igen blev det träning med Quiero, promenad med Mino i ridhuset och så programträning med Alazano. Fick inte ihop programmet riktigt i slutet men kom då på att jag glömde bort de enkla bytena, så det får jag göra om i morgon hahaha! Är det någon som vet någonstans där man kan träna på 20X60 bana? Lite svårt att få den rätta känslan i mitt 24X42 m ridhus...

Och så slutligen, jag har hittat en groom som började idag. Så platsen är tillsatt! Tack söta ni som erbjöd era tjänster! 

Hej hopp! //S
 

Fy fabian vilken kyla som intagit Skåne! Jo, det är förvisso rena hästar som står i hagarna men man frrrryyyyyyyyser! Idag minus 3-4 grader och en pinande vind från nordväst. Bestämde mej likväl för att det var dags att testa att skritta rundan med Mino. Den vi promenerade härom dagen. Men det var första och ända gången han varit där. Vilade igår så pigg som attan när jag satt upp och det var väääldigt svårt att skritta den första kilometern. Men ju längre bort vi kom ju mer fanns att titta på och halvägs så var vi inne i en fin skritt med en glad häst och isglass till matte på ryggen. Mino var så otroligt duktig och bara gick på överallt trots att denna enda normallånga runda som finns här hemma, bjuder på en hel del läskigheter. Man måste rida igen en grisgård, på en hyfsat trafikerad 70-väg där bilarna kör som vettvillingar, förbi massa läskiga hus med massa läskiga saker i trädgårdarna och så över helt öppna grusvägar med fält på båda sidor så långt ögat når! Det gick iallafall hur bra som helst! Överlycklig men som en isbit kom jag hem igen! Mino verkade väldigt nöjd han med! 

På kylig och blåsig tur, men vilken härlig utsikt   

Tillbaka i stallet hade jag två boxar kvar att mocka och det var bra, så fick jag upp värmen igen i bortfrusna fingar och tår! Alazano var nästa och han var pigg som en mört idag! Börjar bli spänstig igen och delar av MSVC-programmet börjar nu arta sej! Speciellt galoppen. Hmm,har tidigare oroat mej för att han ska bli lite loj eller seg, men nu känns det precis tvärt om! Bara han inte börjar takta eller galoppera på stället! Jösses det finns gry i den killen! Härligt!!!

In för en snabb lunch och värma mej vid brasan. Lockande att stanna kvar där framför, men jag har bra självdiciplin så efter min knappa timmes lunch gav jag mej ut igen. Ritmico har ju varit så fin så fin, så nu höjer jag ribban lite och då blir det så klart lite svårare igen. Han går som en klocka, när han får lulla runt bara, men nu vill jag att han ska JOBBA! Inte bara springa runt och böja på nacken. DET tycker Ritmico är en väldigt märklig begäran. Ska man behöva TA I också??? Japp, det måste man så nu blir det väl några svettiga veckor innan han accepterat detta och börjar anstränga sej lite. I slutet var han iallafall väldigt fin i traven, fast å andra sidan brörjade han blir trött så svårt att få spänst och avspänning tillsammans. Men det kommer!

Teo fick vara i hagen en bra stund idag eftersom det var torrt och fint. Det uppskattades ICKE! Han visade tydligt att matte var alldeles för sen att hämta sin gullegris från den kalla och blåsiga hagen! Så himla taskigt! Stora killen var väldigt nöjd i sin box sen. Nyborstad och med varmt täcke på ryggen, halm upp till magen och en stor ranson med hö - as good as it gets - om Teo får bestämma!

Sen kom Katrin och var med när jag jobbade med Quiero. Har stått i stigbygeln och hängt över honom med hela min tyngd idag! Det är inga problem. Men liiite läskigt är det när man studsar upp på pallen! Longeringengår som en dans och idag testade vi även galopp. Han har fattat stanna-kommansot (ptrrroooo) kristallklart och tvärnitar när det kommer! Det är väldigt bra att kunna, då en stoppknapp är himla praktisk när man börjar sitta på dem! Det dröjer nog inte länge förrän jag skrittar runt på honom!

I lösdriften med småkillarna är de nöjda med att ha fått in sin Termobar. De har druckit frenetiskt hela dagen så jag fick fylla på 3 gånger! Så himla gott med tempererat vatten tyckte småkillarna. Och så väldigt bra för dem! En väldigt dyr men bra investering. Har förlorat en ett-åring i förstoppningskolik då hon drack dåligt pga kylan. Aldrig mera!

Sist skulle jag idag vilja kolla om det finns någon ledig människa som är sugen på att mocka och grooma lite åt mej? Jag skulle vilja ha hjälp 3-4 timmar/dag (förmiddag) måndag-fredag. Mockning och så hjälpa mej med att fixa hästarn före och efter ridning. Flera hästar är på intåg i träning och till försäljning, så tiden blir lite knapp om jag ska rodda allt själv. Maila mej om du är intresserad!

God natt!!

//S

Stor häst i litet format ....

Ja, det är definitivt min Jocosa VDC. Hon är inte så stor, men hon är gårdens drottning och förväntar sig att både människor och hästar
behandlar henne som en sådan! Hon är en häst med stor integritet och är, även för att vara en PRE, osedvanligt läraktig. Att lära henne trick går på nolltid och hon lär sig själv
diverse mer eller mindre nyttiga saker som att öppna dörrar, lyfta av grindhandtag, plocka av lindor mm ...Jag är ganska säker på att Jocosa valde mig lika mycket som jag henne när vi träffades hos Sara.
När jag såg henne så bara visste jag att det var min häst. Det var definitivt ett köp med hjärta snarare än hjärna, eftersom hon egentligen är väl liten för mig ....

Jag köpte Jocosa som treåring hösten 2006. Hon kom från Spanien tillsammans med en grupp hästar från samma stuteri och hade bara varit hos Sara en kort tid. I Spanien hade hon som alla ston gått
ute och inte blivit närmvärt hanterad. Det gick att sätta grimma på henne ( om man inte rörde öronen) och att leda henne, men där gick gränsen, benen fick man t ex inte röra ...Hon var ganska tanig och givetvis klippt som alla ston. När jag lastade av denna lilla brungrå häst på gårdsplanen hemma så frågade min yngste son som då var tio år - "Men Mamma, Varför har du köpt en åsna .....?"

När Jocosa väl blev uppstallad och hanterad dagligen så blev hon snabbt tam och gick väldigt lätt att rida in. Hon är dock lite misstänksam mot främlingar och låter inte vem som helst ta henne i hagen och en ny ryttare får vara beredd att visa sig värdig att rida henne. Hon testar vem som bestämmer - inte så våldsamt och länge - men dock ...Jag hade hennes som min ridhäst i några år. Jag rider mycket ut, men givetvis fick det bli både bli lite dressyr och hoppning. Hon hoppar bra och har bland annat gått lite lättare jakt! När Jocosa fick en skada i ett framben och jag hade en annan unghäst att rida in, så jag bestämde mig för att låta henne få föl. Det första fölet miste vi tyvärr, men 2012 fick hon Kalthus Carmencita och 2013 Kalthus Evita. Båda har underbara Delfinus till pappa! Man skulle ju kunna tro att Jocosa med sin 150 cm skulle ge små avkommor. Kombinationen med Delfinus har dock visat sig ge stora och rejäla föl - Carmencita som ju blir 2 år i år har växt om mamma med råge och "lilla" Evita som inte ens är 7 månader är på god väg ....Båda är tillgivna och nyfikna, med mycket stabilt temperament! Jag älskar dem givetvis och skulle gärna behålla dem, men med ytterligare en PRE och en lusitano i stallet så behöver de med tiden hitta egna mattar eller hussar .. Eftersom Jocosa och Delfinus har sådant gott "äktenskapstycke" så ska de två dessutom få träffas och vänslas lite till våren igen....

Jag älskar PRE och lusitano och kan inte förstå varför mina kompisar envisas med att rida runt på sina halvblod .... Som den "tant" jag är tjatar jag om att iberiska hästar är perfekta som just "tanthästar".
Det är lättlärda, pigga och sanslöst bekväma! Visst kan de busa lite och bli lite rädda som alla hästar, men det blir oftas inte så mycket av det och på något sätt tar de med sig ryttaren i sina rörelser så att skutt eller en brall knappast märks! Rida dressyr, rida ut eller hoppa - det är bara att välja. Jag för min del gör lite av varje! För mig är Jocosa och mina andra iberiska hästar de perfekta allroundhästarna!

Ingrid Lindholm

Jocosa hälsar på Delfinus

Jocosa med sina döttrar

Jocosa & jag på hubertusjakt

En dröm går i uppfyllelse!

Sommaren 2012 åkte jag till Sara för att prova häst, jag ville gärna ha en läromästare. Provade några hästar som kanske inte direkt klickade så kom vi fram till att när jag ändå var där så kunde jag ju prova en utav unghästarna. Och det var Kairo. Många förstod inte varför jag skulle köpa häst som hade så många halvblod i stallet. I Augusti flyttade han hem till mig, drömmen jag haft sedan jag var barn hade blivit sann en egen spansk häst:). I början hade vi inte det så lätt, jag bor i skogen och rider mycket där det tyckte inte Kairo var så bra han tyckte att det var jätteläskigt. Ridbanan var mycket bättre tyckte han. Blev många sms o samtal med Sara som hjälpte mig jättemycket TACK. Efter ett tag försvann alla våra problem och jag har en fantastisk häst, som kan gå överallt i skog o mark. Tack för att jag fick köpa denna fina häst:))
Pia Svensson