Ja jäklar vad kallt det är! Men jag är väldigt tacksam ändå för det har slutat blåsa så in i bänken. Nu blåser det bara vanlig Skåne-blåst och det är ju riktigt mysigt!  Kylan till trots har jag jobbat järnet hela veckan. Men Vicky till hjälp i stallet är det betydligt enklare att vara effektiv med hästarna. SKönt att inte ha 2 timmars stalljobb i kroppen när man börjar rida! Den nya stjärnan Miro är verkligen en stjärna. Åh så underbart det är med okomplicerade, trygga och enkla hästar. Bara att sitta upp och rida som om man kännt varandra alltid! Miro är precis en sådan häst som de flesta söker. Snäll i all hantering, snäll i hagen mot andra hästar, lugn i stallet, lagom pigg att rida utan att bli het. Ja ytterligare en drömhäst helt enklet! Och som extra plus i kanten - snygg också!

Mi Regalo 

Idag var Mino på spa igen. Han jobbar som vanligt vääälidgt bra och det är så kul! Nu börjar ridningen bli lite mera ridning även om han är sanslöst energisk och pigg! Det finns ingen lagom-knapp här inte. Full växel hela tiden tycker Mino! Det härligaste är att han efter bara 5-10 minuters jobb kopplar av och man kan skritta på lång tygel. Överskottsenergi kallas det visst :) Jag ska ju ge honom ordentligt med tid att bli stark och för varje dag som går så känns det underbart. Han känns fräsch och smidig som en katt. Hyfsad aktion har denna hästen! Så här såg han ut igår!

Bestämde med Caroline på Gunnarlunda att även Teo ska får börja jobba där. Efter alla hans turer med hovarna så känner jag att han är spänd och beredd på att det ska göra ont. Han vågar inte slappna av helt utan tassar försiktigt. Det är ju bra att han har självbevarelsedrift, men inte bra för hans muskulatur. Så i morgon lämnar jag även Teo på Gunnarlunda för en veckas intensiv-inlärning av vattenbandet. Sedan kan han åka med så jag kan köra med båda mina killar till Gunnarlunda en dag i veckan. Efter underverket detta har gjort med Mino, så önskar man ju att ALLA ens hästar kunde åka dit! Lite jobbigt att lämna ifrån sej Teo   men jag intalar mej att det är nyttigt för honom och det är ju bara en vecka... Huuu! 

Ritmico har kommit ett steg längre framåt efter några veckors stillastående i träningen. När kraven ökade tyckte han inte det var helt ok och blev återigen spänd och lite motsträvig. Men, det har han kommit över nu och sakta sakta börjar han förstå att träningen kan vara rolig! Speciellt om han låter mej hjälpa honom! Nu börjar han mera hamna mellan hand och skänkel där han ska vara! Härligt!

Ritmico igår

Tack alla ni som gästbloggat! Så väldigt roligt att läsa och se bilderna. Flera kommer och jag hoppas att flera skriver till mej! TACK!!

//S