Här kommer ett litet inlägg om min älsklingshäst Teo. När Trazzel dog så dog lite av mej oxå och jag tappade nästan lusten. Det var oerhört tungt att gå ut i stallet och ingen av hästarna kunde få mej att le och känna den där värmen i hjärtat för en häst. Jag var i panik och kände att Trazzel snabbt måste ersättas av en värdig häst så att jag skulle få tillbaka glädjen igen. Jag blev besatt av tanken på en ny häst och Mats hade inte det lätt denna tid, det ska gudarna veta. Det fanns bara en plats i världen som kunne ha en sådan häst och det var ju förstås hos Cardenas.

Jag skrev och berättade vad som hänt och hur jag kände. Det gick några dagar och så äntligen fick jag svar. Min nya häst hette TANTEO MAC. När jag väl fick veta namnet så kunde jag till slut slappna av igen. Nästan. För nu ville jag ju åka dit och träffa honom. Genast. Men så skulle vi ju på semester på Mallorca och allt var svårt att få ihop. Kom då på den fiffiga iden att det går ju utmärkt att flyga från Palma till Sevilla. Sagt och gjort så fick det bli.

Och så kom jag till Ecija till slut. Det var oerhört känslosamt att kliva ur bilen utanför stuteriet. Trazzel-sorgen slog mej i huvudet som en hammare och samtidigt fanns det ett litet hopp någonstans. Finns han här?

Nu skulle jag kunna skriva att jag visste genast att det var rätt, men så var det inte. Jag kunde inte hitta den där kärleken vid första ögonkastet. Jag tror att jag var så uppdämd av föväntningar att jag helt enkelt gjorde allt så otroligt svårt. Men hur det var så bestämde vi oss ändå samma sag. Så skönt det var att ha Mats med mej som kunde se på hästen men kritiska ögon. Vi visades ett tiotal hästar, men det var ju en som stämde in på alla önskemål och det var ju Tanteo. Så blev det och jag är så otroligt glad för denna hästen. Som Klara säger, vi har hela gården full med fina hästar och så har vi Teo. Han är något annat. En egen person, en människa eller häst, ett väsen. Hans utstrålning, hans värdighet och vänlighet, hans otroliga fysik och styrka. Han är amazing....