Idag blir det gästbloggande från Elin Andersson-Fabre från Stockholm!

Har du köpt en häst av mej eller kanske har en avkomma till npgon av mina hingstar? Då är du varmt välkommen att höra av dej om du oxå är sugen på att gästblogga!

Här en hälsning från Elin & Nilo!

Jag köpte Nilo av Sara för precis ett år sedan. Han hade då bott en månad i Sverige och varit valack i en och en halv. Efter att ha haft gigantiska halvblod hade jag länge drömt om en mindre, kompaktare och mer portabel modell. När jag kom in i Saras stall stod han där med spetsade öron och stora kloka (men pigga!) ögon: "Åh, där står ju en Elin-häst!", var min spontana reaktion.

Att han hade det som alla dressyrryttare eftersträvar - mjukhet i kombination med känslighet rådde den första ritten inget tvivel om... Inte heller att han skulle vara ett lagom (!) projekt att ta sig an! Med hjälp av min duktiga tränare Hanna Bratt fick vi något att bita i - när det så gällde hingstighet såväl som att lära en tioåring att det är ok att gå framåt, ta stöd, ta plats - och att galoppera...

Första delmålet på vägen blev som sagt att fatta galopp samt att hålla någorlunda tempo, takt och steglängd. Först då skulle PRE-manen ryka och den långa vägen till att bli en "vanlig" dressyrhäst påbörjas.

I början av våren var vi där. Ungefär i samma tid började Nilo bekanta sig med sina andra småryttare (mina två fyraåringar) och extramatte (min 67-åriga mamma). Även om han har humör och nerv så är han jätteförsiktig när de sitter på och älskar att bli bortskämd av resten av familjen.

Sommaren visade att han trots allt är tio år och att när grundridningen, formen och framförallt koncentrationen fungerar så sitter både avsaktningar, tempoväxlingar och skolor ganska bra.

Min plan är att köra några bortaträningar som miljöträning under vintern och att sen ge oss på några lättare klasser i vår - förmodligen med inställningen att ju mer saker som händer i programmet desto svårare att tappa koncentrationen!

Vänliga hälsningar, Elin