Första gången jag såg Bailón IV var i Spanien på Sicab hösten 2007 där han skulle säljas på aktion. Jag blev genast förtjust och filmade därför visningen av honom. När budgivningen startade fick mitt resesällskap och jag sitta på händerna för att inte vifta med budlapparna och bara ?råka? köpa honom. Såld på aktionen blev han i alla fall och köparen var Sara, vilket jag förstod först när han dök upp som avelshingst på Pepinos hemsida.

När min dåvarande och mitt livs första häst blev utdömd i december 2008 pga en allvarlig senskada (en PRE jag haft endast ett par år) tog jag kontakt med Sara och berättade om mina önskemål. Sara svarade att hon kanske hade en brun till salu som kunde passa men att ägaren tvekade? Denna bruna visade sig så småningom vara ingen mindre än Saras egen Bailón!

Jag blev förstås eld och lågor och efter första provridningen var jag helt såld, han var mjuk, balanserad, lydig och arbetsvillig. Även makens (som själv inte rider) fyra kriterier uppfylldes; hästen skulle inte tjafsa med huvudet, inte skyffla sand med fötterna, kunna öka traven med sträckta framben och jag skulle se glad ut! Jag ville dock testa Bailón på en uteritt för jag gillar inte tittiga hästar, så det blev ytterligare en tur till Skåne och då fick jag ensam galoppera iväg över en åker, skritta på landsvägen samt rida förbi stohagar. Bailón skötte sig exemplariskt och då slog jag till.

Jag är väldigt lycklig över Bailón som passar mig helt perfekt. Han är modig, nyfiken och lätthanterad. Han är lugn men lätt att sätta power i och alltid fantastiskt rolig att rida. En svårighet kan vara att han gärna vill förekomma mig med att föreslå diverse rörelser, istället för att vänta in mig och så blir han ofta alldeles tossig att rida i snö, men även dessa ?brister? är ganska charmiga, tycker jag.

Till sist men inte minst så är han ju snygg att se på, vilket är nog så viktigt. Man måste bli glad av att se sin häst för i ur och skur ska man ta sig till stallet, hämta hästen genom lera, slask och blåst och borsta, mocka, rida trots att man ibland är krasslig eller egentligen inte hinner.

Jag hoppas alltfler ryttare får upp ögonen för denna oslagbara hästras.