Gårdagen var en pärs och natten fortsatte på samma tema. Gittan låg och låg och låg och vägrade resa sej. Hon var uppe på kvällen vid 20-tiden men lade sej ner igen efter en knapp timme. Duktiga sötaste lilla Yolista lärde sej dock att dia från sin liggande mamma. Förs mjölkade jag ur och gav henne med flaska. Sedan styrde jag ner flaskan mot juvret och på en gång snappade hon upp hur hon skulle hitta ner i stället för upp. Det var ju underbart, för det innebar att jag inte skulle behöva gå upp varje timme för att mjölka ur och mata fölis. Hon klarade det själv så LÄNGE Gittan bara låg på sidan. För fångens skull är det bara bra att hon ligger, men hon kan ju inte ligga hela tiden för resten av hennes kropp mår inte så strålande av det. Så efter att ha tittat på mor 6 dotter halva natten och konstaterat att Gittan låg och Yolista diade sin liggande mamma, så var det dags att få upP Gittan i halvtid. 02.30 ut i stallet alltså och kämpade med Gittan. Denna gången var det inte så enkelt att ta ut fölet i stallgången bara, det hade Gittan redan räknat ut att det inte var på riktigt. Så det fick tyvärr bli lite hot med en sopkvast för att få upp henne, men till slut gick det. Lycklia Yolista fick sej en rejäl måltid och även Gittan fick äta och dricka och bajsa.
04.30 låg hon ner igen dock. I morse fick jag upp henne efter kvasthot igen, men denna gången gick det enklare för henne att komma upp, och efter det har hon stått på benen hela dagen. Gittan verkar piggare, fölis är glad och jag håller andan och tummarna för att det ska gå vägen...
Så här såg de ut i morse innan jag fick upp Gittan. Yolista kom på att man kunde dia mamma både stående och liggande. Sött eller hur, men jag föredrar båda två på benen...
Maria
22 april 2012 20:43
Vad underbart att Gittan verkar bli bättre och bättre! Grattis till alla fölen ,lycka till.
Maria
Annika Berg
22 april 2012 20:44
Hoppas verkligen att Gittan klarar sig! Har själv haft fånghäst, och det värker så i hjärtat att se dem ha så ont och inte kunna röra sig eller stå upp. Och underbar liten fölis!
ulrika vestin
22 april 2012 20:44
ska hålla tummarna för att det ska gå bra för gaditana....
Sus
22 april 2012 21:02
Å roligt med framsteg, hoppas hon piggnar till snabbt, även om väl faran kanske inte riktigt är över, men jag håller alla tummar på att det ska gå vägen!
Pamela
22 april 2012 21:40
Villket helvete!! Känner med er och har i väldigt färskt minne hur det känns att behöva mjölka mata kolla till var och varannan timme ;( Håller tummar och tår att det går på rätta hållet!
Ingrid
22 april 2012 21:49
Ser onekligen gulligt ut och bilden är nog tämligen unik! Jag har aldrig sett ngt liknande i alla fall! Anledningen är ju tyvärr trist så hoppas verkligen att vi snart får se många bilder med mor och dotter på benen! Både du, Gittan och fölis får kämpa på!
Minna T.
23 april 2012 11:02
Hoppas det går vägen med Gittan. "Inspirerad" av detta grävde jag redan fram betesmunkorgen till kallblodsstoet, den har funkat jättebra, så det var bra att du skrev om detta.
Duttan
23 april 2012 11:02
Jag håller tummar och tåt... Bilden ger mej rysningar i hela kroppen...=( på detta sätt åt ett av mina föl som blev mammalös när hon var 27 timmar. "fölungen" är idag 5 år och överlevde på getmjölk som är ett fantastiskt undermedel som funkar på alla djurslag och dom får antikroppar och allt! Men som "flaskföl" blev hon ju lite speciell.
Marianne J
23 april 2012 13:34
Jösses en sån rysare. Jag lider verkligen med Gittan, må så kass och samtidigt vara nybliven mamma och den lilla, va tappra de är ändå de små, kämpar på sitt sätt för att överleva och anpassar sig så fint till situationen! Hoppas nu verkligen att det värsta är över, stort lycka till!
http://hastlangtan.bloggplatsen.se
Maria
23 april 2012 16:07
Gör frog supports till stoet! Går att köpa men funkar att fixa själv också, tjocka neoprenboots tex Horze och klipp ut i form av strålen och bandagera på. Det avlaster hovväggen och kan hindra hovbenen i att fortsätta sjunka!
Sara
23 april 2012 17:39
Det har hon på sej...
S
Marie
23 april 2012 20:09
Vilken otroligt gripande bild av överlevnadsinstinkten. Jag hoppas verkligen att mor och barn klarar sig och håller alla tummar för er!
http://avemaria.bloggplatsen.se
Amanda Björkegren
24 april 2012 10:24
Hej! Jag såg på fb att ert föl behöver en amma. Jag har en bekant i danmark vart sto nyss förlorat sitt föl. Just nu vet dem inte om stoet kommer klara sig då hon är väldigt trött efter den svåra fölningen men jag skickade dina uppgifter till henne så hon kan kontakta er om det ev. skulle gå att lösa något. En vild chansning men jag vill gärna hjälpa till om det går. :)
Mvh /Amanda
http://www.ldtdressage.blogg.se