Idag gästbloggar Malin Andersson, stolt ägare till Altanero CLXXII, som hon köpte av mej 2012. Malin har även Alejando dii Meloria, en nu 4-årig valack efter Galope P u. Danza P. Här kommer Malins egen berättelse om hennes liv med spanska hästar!

Att äga en P.R.E är så mycket mer än att äga en häst. Att äga en P.R.E är att spendera ditt liv med den roligaste, känsligaste, trevligaste, smartaste och mest utmanande häst du kan tänka dig.
Altanero CLXXII eller Nero som han kallas till vardags anlände till mig en sommardag 2012. Det var knappast kärlek vid första ögonkastet då han var en nykastrerad treåring som hade alldeles för mycket hormoner kvar i kroppen och alldeles för många egna idéer. Han har ändå från starten visat att han har otroligt mycket huvud och är vad många skulle kalla en ganska skarp häst. Han är en stark ledarhäst och kräver en ännu starkare ledare för slappna av och fokusera fullständigt på arbete. Han är definitivt ingen nybörjarhäst och tacksamt nog var jag sedan innan van vid både unghästar och hästar med mycket huvud. Vi påbörjade en resa tillsammans som givit mig mina allra bästa stunder, men även fått mig att vilja lägga mig ner raklång på marken och bara skrika av frustration.
Nero är den typen av häst som verkligen måste testa allt för att se vem som egentligen bestämmer, men när han har sin ram glasklar, då är han den mest okomplicerade hästen du kan tänka dig. Han är en stjärna i allt. Redan från första ridpasset visade han att när det kommer till arbete, då spelar inget annat någon som helst roll. Han är fullständigt fokuserad och arbetar med en enorm vilja och glädje, det är en av Neros bästa egenskaper. Han är hästen som passar lika fint på tävlingsbanan i dressyr som på uteritter eller under ett pass på hoppbanan. Han är hästen som du självmant lastar och åker med på tävlingar, han är hästen du binder upp utanför transporten medan du gör i ordning honom på en tävlingsplats full med hästar, bilar och transporter. Han rör inte en fena utan väntar snällt på att du blir klar. Han är hästen som du kan skritta på långa tyglar på en framridningbana full med ekipage som travar, galopperar och skenar runt dig. Han blinkar inte ens. Men han är också den som när du ber om det ger allt på tävlingsbanan och trots sin unga ålder redan både vunnit och placerat sig upp till LA:nivå i dressyr.
På uteritter går han fram överallt och bryr sig inte alls om vad andra ekipage håller på med. Han går i den gångart och det tempo som jag ber om och har aldrig skenat, bockat eller rest sig med mig på ryggen.
Som med så mycket annat är det ju så att mycket vill ha mer. Då jag är en väldigt aktiv hästägare som gärna vill umgås mycket och ofta med mina älskade hästar, föll det sig ganska snart naturligt att jag skulle ha ytterligare en P.R.E i familjen. Mitt val föll denna gång på Alejandro Dii Meloria född 2013, även kallad Dino till vardags.
Dino är precis som Nero en helt okomplicerad och mycket trygg individ, dock är han inte riktigt lika skarp som Nero. Han har hitintills tagit sig an allt jag presenterat för honom med nyfikenhet och glädje. Jag red in Dino under sommaren och han har bara gått från klarhet till klarhet. Han är självbärig och totalt okomplicerad att rida, såväl på ridbanan som på uteritter där han precis som ?storebror? går i den gångart och det tempo jag ber om, oavsett vad ridsällskapet hittar på. Jag ser med stor glädje fram emot vår fortsatta resa tillsammans, och att få möjlighet att visa upp dessa underbara hästar på tävlingsbanorna i dressyr under många år framöver.
För dig som är intresserad av att ta del av vår vardag är du välkommen att följa vår blogg!

Vänliga hälsningar Malin

Bilderna ovan är Altanero & bilderna nedan är Alejando