Idag var det dags för träning med finaste Hugo för Amanda. Sedan jag sist skrev om hu knäckt jag var för att jag är så kass på att rida, så har jag tagit mej själv i kragen. Ja, det finns oändligt många som är sååå mycket duktigare på att rida än jag, men jag ska baskemej göra MITT bästa för att bli så bra som JAG kan. Jag måste sluta jämföra mej med andra och jämföra med mej själv. Jag bsetämde mej för att jag INTE vill att Hugo ska vara stark och "älgig" utan mera känslig och lyhörd. Hästen blir så stark som din hand heter det ju, och det ÄR ju sant. Jag gav mej f-n på att lösgöra honom bättre och vara mjuuuuk och staaaaadig, även om man givetvis ibland måste "ta igenom" saker. På två-tre veckor har jag nu inte haft ett enda dåligt ridpass. De har mer eller mindre bra, men det har varit bra VARJE pass! Jag & Hugo jobbar nu MED varandra, inte MOT varandra. Det är långt ifrån perfekt, men det är underbart och jag längtar varje dag till att få sitta på hans rygg!

Förra veckan kunde jag tyävärr inte träna, för det krockad med Alteas avresa mot Norrland. Men idag var det dags. Jag brukar alltid vara lite sen (då jag vill hinna värma innan lektionen börjar) men idag var jag faktiskt i god tid och hann värma Hugo i lugn och ro. Det var bra så vi kunde börja genast med själva träningen. Vi slipar vidare på MSV rörelser och idag var det käcka sidvärtsövningar. Tex långsida som började med skänkelvikning, övergång till öppna och sedan sluta tillbaka ut till spåret. Detta i ett 40 m ridhus. Väldigt lösgörande och rolig övning. Ganska svårt, men efter några försök blev det riktigt bra! I galoppen blev det öppna, sluta in mot ridbanan och sedan framåt i öppna igen. Eller vice verca med sluta, öppna, sluta Har inte ridit diagonalsluta i galopp särskillt mycket på Hugo, men han gjorde dem överraskande bra! Härligt känsla!!

Har anmält till några små tävlingar till. Kör vidare med någon mer LB och såg även en LA på lämplig tid och datum i oktober. Ser fram emot att tävla. Det är faktiskt riktigt kul nu!

Robban jobbar vidare med Curre. Han tar inridningen med ro och är ganska (typ helt) obekymrad om Robban på ryggen nu. Det svåraste för Curre är tålamodet. Han har myror i kroppen!! Men Robban är envis och tålmodig till tusen. Så Curre får bara snällt lära sej att stå stilla, vänta, skritta och slappna av. Vi ger honom massvis med tid för det. Han är en fantastisk häst och varje gång jag ser honom i ridhuset så blir jag glad. Han är worth waiting for - den hästen!!