Så var det ÄNTLIGEN dags! Som jag sett fram emot denna helgen! Och tänk, det blev precis så fantastiskt roligt som jag hoppats! En underbar helg helt enkelt!!

Jag och Malin, som äger Bizarro, lastade Hugo kl 10 i fredagsmorse och gav oss iväg norrut. En tankning av bil, häst och oss halvvägs, sedan drog vi vidare. Lite kämpigt att passera Stockholm i rusningstid, en timme i bilkö, men Hugo reser otroligt bra så det gick fint ändå. Vi var framme vid 17.30, en timme senare än planerat, men det får vi skylla på trafiken. Bästaste Klara och hennes Campanula hade nyss anlänt och vi installerade oss och Hugo med. Han var nöjd och lugn i sin box i ett hörn. Vi tjejer åkte iväg och käkade en kebab, och sedan sadlade jag & Klara våra hästar och joggade dem lite i ridhuset. Hugo var PIGG!! och kändes hur fräsch och fin som helst. Jag tog på kandaret för säkerhets skull, och det var jag glad för då. Vi bäddade ner oss i ett mysigt rum med tre sängar så vi fick plats allihop. Även Morris, som fick följa med! 

Klara var först ut på lördagen kl 9, så vi var uppe vid 7 och fodrade. Campan var pigg och arbetsvillig, även om hon tydligt talar om ifall hon inte gillar något! Det kändes som om Juan hade många bra tips och både häst och ryttare blev mera avspända och fina ju längre passet gick. Efter Klara red en annan tej och sedan 10.45 var det min och Hugos tur. Jag var i valet och kvalet om jag skulle ta träns eller kandar, och valde till slut kandaret. Jag ville vara säker på att han uppförde sej väl och var lydig. Dock ångrade jag mej efter en liten stund, för Hugo var avspänd och finoch hade utan bekymmer varit fin på träns med! Kandaret gör att han inte riktigt vill gå fram i handen utan kryper lite bakom. Väldigt svårt att få in bakbenen riktigt väl när han inte är 100 framför skänkeln och ärlig på bettet. Det var även just det som Juan fokuserade på och som han ansåg var vår viktigaste uppgift att jobba med. Det var skönt att det inte var någon skillnader mellan hur Amanda vill att jag ska rida Hugo, utan det kändes väldigt vant och "hemma". Det som var kul och mycket intressant var lite nya övningar och infallsvinklar på exakt HUR jag skulle gå till väga. Hugo vill gärna stanna upp och slänga med huvudet när det blir riktigt jobbigt. Han vet att jag blir passiv då och så kommer han undan. Juan gav mej tipset att snabbt flytta honom undan innerskänkeln så snart han spände sej det minsta. Inte bara sparka på framåt utan lura/avleda honom att flytta åt sidan istället för att spänna sej rak och stark. Det fungerade mycket bra! Över lag var Juan lugn och systematiskt. Han var oerhört noga med grunden och alla hästarna skulle ridas avspänt och lungt. Han var helt bestämd med att man skulle ha en mjuk och väldigt jämn kontakt med hästens mun, och skänklarna intill hästens sidor, utan att klämma. Kort sagt, hästen skulle vara mellan hand och skänkel! Juan tyckte att Hugo var en imponerande häst med fantastisk front, och trodde bestämt att han var Europas största PRE! 

Efter avslutad lektion skrittade jag Hugo länge och väl och så fick han ett bad. Vi tjejer var så glada, lättade och lyckliga över att ha ridit vår första lektion för denna fantastiska ryttare, utan att skämma ut oss, ramla av eller vara tröga. Vi red bra, hästarna skötte sej väl och var var såååå glada!! 

Vi fick en fantastisk lunch och tillbringade eftermiddagen med att kika på de andra ekipagen, dricka cava och äta chips. Underbart! Vi fick även nöjet att tillbringa några timmar med Juan och Wiwi, en duktig ryttare som ordnat med så att Juan verkligen kom hit! (Tillsammans med Tina och Zandra förstås) Det var väldigt trevlig och kul och vi satt där och lyssnade om när Juan berättade om ritterna på VM i Kentucky, om Fuego, om hästarna han har nu och om hans framtidsplaner. Det var väldigt trevlig! På kvällen serverades en minst lika fantastisk buffé som ordnats fram. Det blev härliga samtalsämnen, skratt och roliga nya bekantskaper. Vi stupade i säng vid midnatt...

Nästa dag var lika tidig morgon och då red Klara redan 8.30 Själv skulle jag rida 10.10 och denna dagen hade vi publik. Jättekul att så många kommit för att kika, men jag hoppas till en anna gång att ännu fler kan få möjlighet att komma! Jag är säker på att publiken lärde sej massvis och fick inspiration, precis som vi ryttare! Ofta på clinics får man se ekipage som rider på en hög nivå. Det är svåra och givetvis imponerande övningar som visas och det är förstås kul! Men, de flesta i publiken rider på LA-MSV nivå eller däromkring. Då är det ju mycket mera intressant att se ekipage på denna nivån! Iallafall något ekipage... Det kändes väldigt positivt på denna tillställning!

Söndagen valde jag alltså träns och det lönade sej. Hugo var mera framme och kändes bitvis sådär fin som han ofta är på träning hemma. Väldigt kul att få fram det i honom i en ny "tävlingslik" miljö! Juan tyckte oxå att han var mycket bättre på söndagen! Duktiga Hugo kämpade så väl och var så himla duktig med allt hela helgen! Reser otroligt bra (han tom sover när man kör jämnt och mjukt på motorvägen), han var lugn i sin box, koncentrerad och fin på ridpassen och ja, bara otroligt duktig!! Stolt matte!

Vi stannade kvar och åt lunch och körde sedan hemåt strax efter 13. Det blev en lång dag men Hugo var hemma och installerad i sin box vis 20-tiden. Han var väldigt glad över sin halmade box, i stället för spån, och slängde sej ner och rullade! 

Igår fick han vila sej och bara äta gräs i sin fina hage som han älskar. Idag var han pigg men lite stel och trött i kroppen. Ville bara springa! Men snart är han tillbaka lika fin som han var i helgen. Min älskade häst! 

En liten rolig slutkläm idag var att jag åkte iväg för att dräktighetsundersöka Altea, som seminerades i maj, men som jag sedan antagit inte varit dräktig då jag tyckte mej se brunst på henne. Dock ville jag ju veta säkert och idag fick jag det. Hon ÄR dräktig!! Med Hugo alltså! Hurra!!!