Första gången jag såg Bailón IV var i Spanien på Sicab hösten 2007 där han skulle säljas på aktion. Jag blev genast förtjust och filmade därför visningen av honom. När budgivningen startade fick mitt resesällskap och jag sitta på händerna för att inte vifta med budlapparna och bara ?råka? köpa honom. Såld på aktionen blev han i alla fall och köparen var Sara, vilket jag förstod först när han dök upp som avelshingst på Pepinos hemsida.

När min dåvarande och mitt livs första häst blev utdömd i december 2008 pga en allvarlig senskada (en PRE jag haft endast ett par år) tog jag kontakt med Sara och berättade om mina önskemål. Sara svarade att hon kanske hade en brun till salu som kunde passa men att ägaren tvekade? Denna bruna visade sig så småningom vara ingen mindre än Saras egen Bailón!

Jag blev förstås eld och lågor och efter första provridningen var jag helt såld, han var mjuk, balanserad, lydig och arbetsvillig. Även makens (som själv inte rider) fyra kriterier uppfylldes; hästen skulle inte tjafsa med huvudet, inte skyffla sand med fötterna, kunna öka traven med sträckta framben och jag skulle se glad ut! Jag ville dock testa Bailón på en uteritt för jag gillar inte tittiga hästar, så det blev ytterligare en tur till Skåne och då fick jag ensam galoppera iväg över en åker, skritta på landsvägen samt rida förbi stohagar. Bailón skötte sig exemplariskt och då slog jag till.

Jag är väldigt lycklig över Bailón som passar mig helt perfekt. Han är modig, nyfiken och lätthanterad. Han är lugn men lätt att sätta power i och alltid fantastiskt rolig att rida. En svårighet kan vara att han gärna vill förekomma mig med att föreslå diverse rörelser, istället för att vänta in mig och så blir han ofta alldeles tossig att rida i snö, men även dessa ?brister? är ganska charmiga, tycker jag.

Till sist men inte minst så är han ju snygg att se på, vilket är nog så viktigt. Man måste bli glad av att se sin häst för i ur och skur ska man ta sig till stallet, hämta hästen genom lera, slask och blåst och borsta, mocka, rida trots att man ibland är krasslig eller egentligen inte hinner.

Jag hoppas alltfler ryttare får upp ögonen för denna oslagbara hästras.

Vilken härlig dag idag! Vindstilla och soligt. Lite kyligt i luften, men vad gör det när snön är borta och grusvägarna mjuka! Tog en promenad med Mino när fodringar och utsläpp var avklarat. Han kände också våren i luften och var yster och lycklig! Ska be någon fotografera honom en dag för han är verkligen betagande vacker när han kråmar sej för de andra hästarna!

Teo är så underbar att hålla på med också. Han börjar så sakta att bli vuxen. Även om han fortfarande är en sprallig och ibland busig häst, så finns det även ett lugn i honom som jag inte sett så mycket av tidigare. Han huserar numera i Zagals hage, som ligger bakom vårt hus, där han ha utsikt över småkillarna. Där står han lugnt och kikar när de busar omkring, precis som Zagal gjorde på samma plats på sin tid... Teo älskar att kela och bäst är när matte kliar på manken. 

Hovslagaren var här idag och skodde Fuxis och Saltador. På fredag kommer han igen och skor ett gäng till. Skruvade i brodd bak på Fuxis fötter då han gärna vill halka bak. Han trycker ifrån så himla mycket och tappar lätt greppet, men med brodd i blir han finare och spänner sej inte lika mycket i länden. Funderar på om jag ska starta på söndag då vi är anmälda till en tävling. Kankse... Nästa vecka är det clinic för JB igen och då vill jag ju så klart ha med min röda älskling där! Även Ritmico ska få följa med till Julio denna gång. Kul!

Hela gänget med tjejer var här idag och allt hanns med som vanligt när vi är full styrka nu. Mina & Frida fixad även iordning hela min sadelkammare så där blev rent och ordningsamt igen. TACK SÖTA NI!!!

Var på Djursjukhuset där Horsefarm hade sadelutprovning idag och lämnade tillbaka en Spalding som jag haft på prov, men som inte passade något vidare. Hittade istället en Lippo Azzario som såg trevlig ut. Trevligt pris också! Tog med den hem för att testa. Ikväll, 16.30 sadlade jag Fuxis med nya sadlen och red ut en sväng. Undebart att det är ljust och även väldigt trevligt med sadeln! Den låg väldigt fint och gav Fuxis superbra bogfrihet. Den behåller jag troligtvis! Ska testa på någon annan häst också i morgon men tror att denna kan blir ett väldigt fint komplement till min nya extra vida Equipe!

Så här ser Lippon ut

__________________________________________________________________________

Och så då FALSTERBO

Lördagen den 3:e maj är det uppsamling/uttagning till denna tillställning. Det blir här hemma på gården och uppstallning för dagen finns förstås. Ni som tidigare anmält intresse får gärna maila mej igen nu och tala om ifall ni fortfarande är intresserade och har möjlighet att komma detta datum! Jag behöver alltså ekipage som är intresserade av att visa WE, dressyr, hoppning, körning, trick? akademiskt?

Ni som tidigare anmält intresse kommer att få detaljerad info på mailen i dagarna. Ser verkligen fram emot årets Falsterbo! Nu ska vi visa hur fantastiska våra hästar är!

www.falsterbohorseshow.se

Betar vi av hästarnas träning dag för dag. För några veckor sedan var jag ensam och slet i stallet och nu är vi helt plötsligt ett helt gäng. Väldigt trevligt! Iofs så gillar jag att sköta allt själv. Fast inte när det bli allt för många hästar och det blir övermäktigt. Man blir aldrig riktigt klar och förhör aldrig riktigt nöjd... Men så är det inte nu utan alla hästar får gå precis så mycket som de ska och mina egna behöver inte stå tillbaka heller.
Miro besiktigades igår och är nu såld till Marie frpn Uppsala. Han åker till henne senast nästa vecka sååå går Ritmico komma tillbaka in i pojkarnas stall igen. Inte för att han bryr sej precis, men jag vill helst ha dem samlade...
Quiero rider jag nu helt själv (två gånger) och idag testade vi lite trav för första gången.

Min Drottning

Esplendida, dagligt kallad, Räkan, var till försäljning på Pepino i början av 2007. Räkan var då precis fyllda 1 år. Jag och en kompis åkte ner för att kolla på hingstar och i gäststallet stod HON. Så liten, så hon stod på reglen på boxdörren för att kunna titta ut. Hon var kanske inte det vackraste jag sett men jag visste redan då att hon var tvungen att bli min. Det tog ca 2 månader innan jag lyckats övertyga, läs övertala, min man om att vi var tvungen att ha henne. Så den 1 april 2007 körde jag ner och hämtade hem henne.
Lyckan var totalt!

Hon var den modigaste, snällaste och lättaste 1-åring jag någonsin haft att göra med. Hon hade lång man och lugg när jag köpte henne, så fram med klippmaskinen och rakade henne. Inte en reaktion! Det kvittade vad jag utsatte henne för, hon följde snäll med. Och det har jag efter 6 år med PRE förstått att det ligger i deras natur. Snälla, lättlärda, samarbetsvilliga och känsliga. En perfekt häst i mina ögon!

Olyckligt nog skadade jag mig två dagar efter jag hämtat hem henne och det dröjde ca 3 månader innan jag kunde sköta stallet och hästar själv igen. Så Räkan har även lyckats stjäla en stor bit av min mans hjärta.

Räkan har gett mig 2 föl. Ett sto 2010 efter: Tendencioso, Belisana SL och en valack 2011 efter: Galope P, Diamante SL.

Räkan blev inriden i september 2012 och riden fram till mitten på november, sen inte mer. Hon är tömkörd och jag hade planer på att köra in henne men min kropp säger nej.... Men föl ska vi ha på gården igen. I år ska hon betäckas med Marinero MG. Jag längtar!

Vilken tur att vi åkte ner till Sara den dagen i Februari 2007....

För alltid i mitt hjärta: Min drottning Räkan af Brogårda!!

/ Tina Delander

Med stallet fullt av både hästar och människor går dagarna som på räls och alla hästar blir jobbade utan att jag själv är helt slut om kvällarna. Ganska nice! Mina, som är här och hjälper till har fått rida på Ritmico hela veckan. Jag ville se hur han reagerade på en annan ryttare än mej, och Mina ställde upp som testpilot. Det var inga som helst problem och de två trivs utmärkt tillsammans Det är roligt att se honom från sidan eftersom jag aldrig sett honom under ryttare. I dag skulle jag vilja säga att Ritmico är en helt vanlig häst som kan ridas av allla lugna och trygga ryttare med stadig sits. Härligt! 

Ritmico och jag för ett par veckor sedan

Vädret har erbjudit plusgrader och snön och isen har smält undan lite varje dag. På vår gårdsplan är det dock fortfarande massvis med snö och is. I mitten av veckan var iallafall grusvägarna så fina att vi vågade oss ut på skrittrundor i grupp och det har blivit flera sådana under veckan som gått. Idag var det meningen att Mino & Fuxis skulle ut på sin skrittrunda, men det var ösregn idag så det fick blir skritt i ridhuset i stället. I morgon gör vi ett nytt försök med uteritten för de två herrarna...

Alcon går bättre för varje dag som går och jag känner att vi börjar hitta tillbaka till varandra. Alltid lite traumatiskt för en häst att byta ryttare och miljö men han verkar ta det med ro. Han, Miro och Ritmico är bundisar i hagen och betar sida vid sida. En härlig syn!

Igår blev det ännu ett tillskott i stallet och Ritmico får därför tillfälligt husera med Vickys hästar i gäststallet. Fina Saltador från Pyramid Ganaderia i Spanien är såld till Sverige och gör ett kort stopp här innan han reser vidare till sin matte, som passade på att åka på semester lagom till hans ankomst till Sverige. Men jag har honom gärna här några veckor. Söt och trevlig häst med bra huvud som verkar trivas bra i Sverige ännu så länge. 

Saltador i Spanien

Sagan om min bästa vän

Jag heter My och jag är 22 år. Jag ska berätta historien om mig och min häst Fausto, som vi köpte hos Sara våren 2009.
Min väg till en P.R.E är inte helt spikrak. Jag var en sån där unge som yrde runt på hopponnyer från början. Dressyr var mest ett nödvändigt ont. Jag fick en jättegullig hopponny när jag var tolv år och höll sedan på med hoppning tills min mamma blev medryttare på, och sedan köpte, en lusitanoherre i sina bästa år. Då fick jag upp ögonen för dressyr och plötsligt var hoppning helt ointressant. Där fick man ju inte alls samma magiska känsla. Min övervuxna D-ponny som jag hade då såldes och jag och mamma delade en tid på lusitanoherren. Det fungerade ganska bra ett tag men när man är sjutton år är det inte alltid så kul att dela allt med sin mamma och jag började längta efter en egen häst på nytt.

Jag hade bestämt att jag skulle ha ett halvblod, inte en sån där biljarderande iberisk häst som aldrig kommer få några poäng av dressyrdomarna. Jag hade istället siktet spikrakt inställt på en stor dressyrhäst av halblodstyp med flashiga gångarter, helst med tysk stam. Dessutom skulle den kunna hoppa ifall jag fick för mig att börja med hoppningen igen. Det var bara ett litet problem. Alla hästar som passade in på min beskrivning av drömhästen var helt fruktansvärda att rida. Tunga, stela, sura och för det mesta hade de så stor trav att jag knappt kunde sitta på dem. Inte alls som mammas mjuka, positiva lusitano.
Då hittade mamma en annons på internet. Det var en P.R.E-valack, fem år. Han stod för försäljning i ett stall som mamma hade hört gott om, Pepino P.R.E Jag ryckte på axlarna och sa att det var värt ett försök. Sagt och gjort, en vårkväll efter skola och jobb åkte vi och kollade på den söta lilla skimmeln. (Eller liten och liten, han är ändå 165 cm i mankhöjd.)

Jag vet inte vad det var med Fausto riktigt som gjorde att jag blev kär. Han var inget som det jag egentligen ville ha. Han hade inte gjort speciellt mycket, han var fel ras och i princip inte hoppad över huvud taget. Provridningen gick inget vidare. Sara visade honom fint men när jag kom upp blev det pannkaka. Sara filmade och när jag i efterhand har tittat på filmen har jag bara kunnat tänka att ?HUR kunde jag få för mig att köpa den hästen?!?. När han inte sprang runt i slängtrav med nosen i vädret, sladdade han i kurvorna eller totalvägrade att gå framåt. Inte direkt den perfekt lydiga dressyrhästen jag hade tänkt mig precis.

Men han hade något, den där Fausto. Det var något där i hans ögon som såg rakt in i min själ. Jag kunde se framtiden i honom. Trots den katastrofala provridningen kände jag att det här, det var min häst. Det fanns inget annat. De där stela halvbloden var plötsligt långt bort.

Vi köpte Fausto och tog hem honom. Om sagan skulle fortsatt som sagor brukar göra så skulle jag nu sagt att allt gick spikrakt uppåt och att alla mina drömmar och planer slog in. Alla vi som har häst vet dock att det inte fungerar så.
Min och Faustos väg har varit ganska krokig. Fausto är en speciell kille, inte helt lätt alltid. Han är en sån där häst som är lite för smart för sitt eget bästa. Han blir lätt understimulerad och han kan gå och hitta på små knep för att komma undan i ridningen om han är på det humöret. Han är ranghög och ganska kaxig men väldigt osäker inuti. Med andra ord behöver han en säker och tydlig ledare men han försöker hela tiden ta över. Varje dag när jag tar in Fausto från hagen försöker han testa ifall han kanske får börja bestämma idag. Varje dag måste jag säga till honom att nej, jag bestämmer faktiskt fortfarande. Som sagt, en speciell kille. Men han är min speciella kille och jag älskar honom.

Fausto är fantastisk. Vi har gjort det mesta ihop, jag och Fausto. Hoppning, dressyr, terränghoppning. Vi har flugit och vi har dansat. Vi har känt. Känslan när det går riktigt, riktigt bra, den skulle jag inte byta ut mot alla pengar i världen. Den människa som aldrig har upplevt det totala samspelet man kan ha med sin häst, han har inte levt. Det går knappt att beskriva, det måste upplevas.
Fausto är min bästa vän. Ingen annan har någonsin varit mig så trogen. Ingen annan har någonsin kommit mig så nära. Ingen annan kan läsa av mig så snabbt. Fausto vet allt om mig utan att jag behöver berätta något. Han har hjälpt mig upp när jag har mått som sämst och han har lyft mig till skyarna. Han har lärt mig mycket om livet och mycket om mig själv. Han är ovärderlig för mig. Fausto är mannen i mitt liv, inget snack om saken.

Nu i höst har jag varit tvungen att flytta ifrån min älskade lilla häst för Uppsala och veterinärstudier. Fausto skulle inte hinnas med här uppe så min kära mamma har fått ta över honom nu. Ibland saknar jag honom så att det känns som att hjärtat ska sprängas trots att jag vet att han har det toppenbra hemma och antagligen inte saknar mig ett endaste dugg. Mamma rider honom jättebra och han fortsätter hela tiden att utvecklas. Den lilla taniga hästen som vi fick hem en vårdag för flera år sedan har gått och blivit stor. Från att inte ha kunnat hålla reda på alla åtta benen i galoppen och inte kunna gå i annat tempo än jättesnabbt oavsett gångart så har han blivit en maffig, välbalanserad häst med gångarter som hela tiden utvecklas i takt med att han blir starkare och starkare. Och vilken utstrålning sen! Jag och mamma har stora förhoppningar på Fausto och jag ser fram emot att få tillbaka en riktig dressyrhäst när jag är klar med min utbildning. Vi får väl se vad mamma säger, vi kanske får slåss om honom.

Jag tänker ibland på vad som skulle ha hänt om jag inte hittat Fausto. Om jag hade köpt ett stelt halvblod med stora gångarter. Hemska tanke. Det är något speciellt med P.R.E-hästar De är inte som andra. De är annorlunda. De är trevligare att rida och att hålla på med. De kanske inte alltid har kapacitet för de högsta klasserna, men helt ärligt ? hur många hästar har det egentligen?
P.R.E är den perfekta rasen för oss helt vanliga människor som rider helt okej bra. De allra flesta av oss vill ändå inte rida världscupen. Vi vill rida hemma på en häst som är trevlig varje dag, inte bara dagen efter en megajobbig dressyrträning. Vi vill ha en häst som vi kan lita på i alla lägen. Vi vill ha en bästa vän. Vi vill leva lyckliga i alla våra dagar. Det kommer jag göra med min Fausto.

My
veterinartjejen.blogg.se

Så sprang helgen iväg och några dagar till... Blev lite låg efter att min & Fuxis tävlingsdebut i lördags blev inställd. Fina fuxis var ju lite halt veckan tidigare, troligtvis efter att ha blivit sparkad av Ritmico i hagen. Men jag tyckte han kändes fin efter ett par dagars vila och red sparsamt hela förra veckan. På fredagen behövde jag ju dock kolla knapparna och kunde då konstatera att han inte var helt glad över att ta för sej ordentligt med det benet. Så jag fick helt enkelt ställa in... Nu skrittar jag honom igen, men eventuellt får jag åka iväg och kolla honom innan han får jobba hårda pass igen. 

Här hemma är stallet fullt av folk och hästar. Vicky har tagit hit ytterligare två hästar som hon behöver rida för att de ska säljas. Så har jag praktikanten Frida här och sedan i måndags fick jag även en frivilligarbetare! Mina, en granne, som är arbetslös för tillfället, erbjöd sej att komma och praoa lite när hon ändå har tid över. Mina och hennes mamma äger Esmeralda, partbreed-stoet e. Alferez som jag haft är i träning ett par gånger. Mina är duktig på att rida och är uppvuxen med hästar så hon är en stor tillgång här! Idag tog vi med oss fyra hästar på en härlig skrittrunda! Så himla mysigt med så mycket sällskap, och hästarna var så nöjda! Jag red fuxis, Frida red Vickys snälla Betty, Vicky red Miro och Mina tog Alcon barbacka! Vi hade inte sadlar så det räckte så Alcon blev utan. Men har är så bred och mjuk att sitta på så Mina hade det varmt och skönt hela rundan!

Jobbade Teo lite i lina och red Mino i ridhuset. Han var superduktig, bara liiiite busig, då vi fick sällskap av Vicky som longerade en av sina unghästar och Mina som red sin Remington samtidigt. Men Mino är så väldigt kontaktbar och härlig, trots att han håller på att explodera av energi! I morgon blir det vattengympa för både honom & Teo, och sedan hoppas jag innerligt att isen smält undan på grusvägarna så att jag kan ut och skritta med Mino på torsdag! 

Quiero gär framsteg och jag har nu "ridit" på honom några gånger i ridhuset. Igår var han toppad och busig i linan, men när jag satt upp var han hur cool som helst! Blir en riktigt fin ridhäst det där! 

Inte alla som läser här har kanske Facebook? Denna film visade jag där i fredags, men för er icke FB-användare så kommer den här också. Mino min Mino - underbara häst!