Pepino - dressage & breeding

Alla inlägg den 28 januari 2014

Av Sara - 28 januari 2014 12:08

Hej!
Mitt namn är Sofia och jag har en p.r.e partbred. Jag har ingen hästrelation till Sara mer än att jag följt hennes blogg i flera år. Sara hade en häst som ja bara visste att den hingsten ska ja ha en avkomma efter en vacker dag, Trazzel. Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Jag kom i kontakt med en p.r.e första gången när jag fick möjligheten att börja sköta en p.r.e hingst. Han va otroligt vacker. Cabben som vi kallade honom va välutbildad vilket han visade mig så fort ja satt upp i sadeln första gången. Jag kunde själv rida alla gångarter och göra lite lätta övningar så som skänkelvikningar, bak o framdelsvändningar och hoppa några hinder utan att det såg super snyggt ut. Cabben som inte va särskilt mycke igång efter vintern bjöd mig på något ja sent kommer glömma, han visade mig allt. Precis allt han kunde. Han va så otroligt glad över att få jobba så när ja satt över lite mer på ena sittbenet bytte han galopp och när ja då hamna i obalans o la mer vikt på andra sittbenet bytte han galopp igen. Så helt plötsligt kunde ja lägga till på min ridlista att ha fått prova galoppombyten i varje, någon form av passage o piaff. Jag va lyrisk. Att en sån liten (160 cm i manke) men ändå så kompakt och muskulös häst hade så lätt för ridning va något nytt för mig. För att inte tala om temperamentet. Helt underbart. Jag fick nästan 3 år tillsammans med Cabben innan han såldes och dom åren va helt otroliga. Jag hade då bestämt mig, jag ska ha en p.r.e

Men en p.r.e är ju inte en av dom billigaste raserna. Och jag som på den tiden tagit studenten och läste nu vidare ett år till, fanns ingen guldgruva att ta av. Men 1 år efter att Cabben såldes blev ja erbjuden att köpa en av hans avkommer.
En då 4 månaders mörkbrun liten fölis med en mamma som va svenska halvblod. Om man inte kan köpa sig en renrasig p.r.e får man väl ta det näst bästa ;) Detta ångrar ja inte en dag. Som då endast klassikryttare tyckte ja verkligen att jag fått det bästa av två raser. Våra halvblod idag, tycker jag, ofta blivit av sämre hållbarhet (dåliga hovar, hetare temperament, hältor hit och dit) men med bättre gång. Våran kunskap om hästar och träning har säkert en del med hållbarheten att göra.
Min erfarenhet av p.r.e.n är att det är en mer tålig och hållbar ras med helt otroliga rörelser och ett temperament som är vänligt och lent, men med en stor arbetsmoral.
Sommaren 2008 hämtade jag min första egna häst! En p.r.e partbred hingst på 6 månader som fick namnet Corazón. Han hade långa eleganta ben och en liten rund kropp. Att köpa en fölunge som första häst kan man ha olika åsikter om. Men utan tvekan det bästa jag gjort. Vi känner varandra utan o innan, på både gott o ont. Han har otroligt lätt för att lära sig saker. Longering, tömkörning, trickträning och inridningen har gått som en dans. Jag börja tidigt med träningen men helt på Corazóns villkor. All träning har vi lekt fram. Curre har nämligen lika svårt att vila som sin matte. Viljan att vilja lära. Sådan matte sådan häst. Vila är därför något som Curre hatar. Han är en riktig arbetsmyra och det måste hända något hela tiden. Riktigt otäckt det där med att vi formar våra hästar efter våra egna personligheter. Självklart finns typiska egenheter just för raserna också.
Inridningen rullade på fint och Curre har lätta luftiga gångarter, en p.r.e.s luftighet och halvblodets ?häng? i steget. När vi kom till att det var dags att plocka fram bommar o hinder gick även detta över förväntan. Han lärde sig snabbt va det hela handlade om och har än idag inte stannat på något hinder!

Tiden gick och ägarna i stallet där jag är inhyrd rider western. Och hungrig på erfarenhet som man är vill ja även prova detta. Och varför inte när cowboyarna en gång i tiden började rida på dom spanska hästarna som exporterades till Amerika. Sagt o gjort. Curre fick en ?fjärde? gångart, jogg. Vi har tränat för en o annan westerntränare och alla säger samma sak: Den hästen har en jogg som flera westernhästar bara kan drömma om. Vårat mål är att rida SM i pleasure 2016.

Corazón är utan tvekan ett lyckat exemplar på hur bra det kan bli när man korsar två raser. Han har halvblodets lätta och ädla utseende och med ett fint ?häng? i steget. Han har p.r.e.ns lätthet att lära, stora arbetsmoral, karisma och charmen att visa upp sig, höga och luftiga ben och smidigheten att samla sig. Utan tvekan är det p.r.e.n som slagit igenom mest, till min stora lycka. Han är en mycket sund o frisk häst. ALDRIG varit sjuk, gick barfota fram tills han var 5,5 år (6 år idag) och då reds han året om på alla underlag man kan tänka sig. Att han fick skor var enbart för att ja ville ha bättre gångarter. Han är otrolig snäll men skulle ja beskriva honom lättast så är han en riktig Stig Helmer som vet att han är snygg och som har otur när han tänker ibland. Oturen när han tänker vet ja dock inte till vilken ras ja ska placera. Han har gjort saker som att legat på rygg i ett badkar, lagt sig på foderbordet för att slippa ligga på marken och mycket mycket mer. Ett liv tillsammans med Curre är aldrig tråkigt, han bjuder på många skratt.
Jag kan varmt rekommendera att välja en p.r.e part bred när inte plånboken räcker för en riktig p.r.e Distansridning, dressyr, hoppning, pleasure, trail och roping är discipliner som Corazon behärskar långt över medel. Vi skulle kunna bli riktigt riktigt bra på en gren, men det skulle inte passa Corazóns och mitt liv. Och är du som läser detta precis som mej, hungrig på mycket och inte har en stor plånbok, VÄLJ EN P.R.E PART BRED. Du kommer inte bli besviken.

Kramar Sofia och Corazón

ANNONS

Presentation

Fråga mig

217 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6 7 8 9 10
11
12
13
14
15 16 17
18
19
20 21 22 23
24
25
26
27 28
29
30 31
<<< Januari 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Pepino - dressage & breeding med Blogkeen
Följ Pepino - dressage & breeding med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se