Stor häst i litet format ....

Ja, det är definitivt min Jocosa VDC. Hon är inte så stor, men hon är gårdens drottning och förväntar sig att både människor och hästar
behandlar henne som en sådan! Hon är en häst med stor integritet och är, även för att vara en PRE, osedvanligt läraktig. Att lära henne trick går på nolltid och hon lär sig själv
diverse mer eller mindre nyttiga saker som att öppna dörrar, lyfta av grindhandtag, plocka av lindor mm ...Jag är ganska säker på att Jocosa valde mig lika mycket som jag henne när vi träffades hos Sara.
När jag såg henne så bara visste jag att det var min häst. Det var definitivt ett köp med hjärta snarare än hjärna, eftersom hon egentligen är väl liten för mig ....

Jag köpte Jocosa som treåring hösten 2006. Hon kom från Spanien tillsammans med en grupp hästar från samma stuteri och hade bara varit hos Sara en kort tid. I Spanien hade hon som alla ston gått
ute och inte blivit närmvärt hanterad. Det gick att sätta grimma på henne ( om man inte rörde öronen) och att leda henne, men där gick gränsen, benen fick man t ex inte röra ...Hon var ganska tanig och givetvis klippt som alla ston. När jag lastade av denna lilla brungrå häst på gårdsplanen hemma så frågade min yngste son som då var tio år - "Men Mamma, Varför har du köpt en åsna .....?"

När Jocosa väl blev uppstallad och hanterad dagligen så blev hon snabbt tam och gick väldigt lätt att rida in. Hon är dock lite misstänksam mot främlingar och låter inte vem som helst ta henne i hagen och en ny ryttare får vara beredd att visa sig värdig att rida henne. Hon testar vem som bestämmer - inte så våldsamt och länge - men dock ...Jag hade hennes som min ridhäst i några år. Jag rider mycket ut, men givetvis fick det bli både bli lite dressyr och hoppning. Hon hoppar bra och har bland annat gått lite lättare jakt! När Jocosa fick en skada i ett framben och jag hade en annan unghäst att rida in, så jag bestämde mig för att låta henne få föl. Det första fölet miste vi tyvärr, men 2012 fick hon Kalthus Carmencita och 2013 Kalthus Evita. Båda har underbara Delfinus till pappa! Man skulle ju kunna tro att Jocosa med sin 150 cm skulle ge små avkommor. Kombinationen med Delfinus har dock visat sig ge stora och rejäla föl - Carmencita som ju blir 2 år i år har växt om mamma med råge och "lilla" Evita som inte ens är 7 månader är på god väg ....Båda är tillgivna och nyfikna, med mycket stabilt temperament! Jag älskar dem givetvis och skulle gärna behålla dem, men med ytterligare en PRE och en lusitano i stallet så behöver de med tiden hitta egna mattar eller hussar .. Eftersom Jocosa och Delfinus har sådant gott "äktenskapstycke" så ska de två dessutom få träffas och vänslas lite till våren igen....

Jag älskar PRE och lusitano och kan inte förstå varför mina kompisar envisas med att rida runt på sina halvblod .... Som den "tant" jag är tjatar jag om att iberiska hästar är perfekta som just "tanthästar".
Det är lättlärda, pigga och sanslöst bekväma! Visst kan de busa lite och bli lite rädda som alla hästar, men det blir oftas inte så mycket av det och på något sätt tar de med sig ryttaren i sina rörelser så att skutt eller en brall knappast märks! Rida dressyr, rida ut eller hoppa - det är bara att välja. Jag för min del gör lite av varje! För mig är Jocosa och mina andra iberiska hästar de perfekta allroundhästarna!

Ingrid Lindholm

Jocosa hälsar på Delfinus

Jocosa med sina döttrar

Jocosa & jag på hubertusjakt

 

Caroline Cansved

13 januari 2014 13:19

Hej, vad kul att läsa du har en häst från VDC. Det har jag också! Importerade själv 2006, en skimmelhingst. Han heter Zagal LVIII, på ca 160cm. Han är också väldigt smart och positiv till att arbeta, men rädd om sina öron, han med. Trickträning är ett måste när vädret inte låter oss hitta på så mycket annat! I år blir han 12år och är helt vit. Fantastiskt trevliga hästar VDC-hästar och Iberiska hästar i övrigt! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi varit iväg på några LA, jag & Hugo. Förra helgen red jag hela programmet och kände mej nöjd, men på filmen såg vi ut som om Hugo hade tuggumi under fötterna och jag passiv i sadeln, som vanligt, suck... Jag nöjde mej och plockade inte upp h...

Helgen har gått och så är det måndag igen. I fredags var jag en sväng på HFRK, som arrangerade Nationella dressyrtävlingar i dagarna tre. Pepino Dressage & Breeding sponsrade PSG-klassen på fredagen och då var jag givetvis på plats för att titta och ...

Igår var det som vanligt dags för Amanda-träning med Hugo, och det är veckans höjdpunkt. Nu när jag sedan några år tillbaka, tränar varje vecka, fattar jag inte hur jag gjorde innan? Eller rättare sagt, det gör jag egentligen visst... Den utveckling ...

Ja det är nya tider här på Pepino, men det har ni ju iofs märkt redan med alla förändringar som skett senaste året. Och de fortsätter... Vi byter namn, Pepino PRE kommer framöver att heta "Pepino dressage & breeding" och det är precis vad det ska han...

Idag var det dags för träning med finaste Hugo för Amanda. Sedan jag sist skrev om hu knäckt jag var för att jag är så kass på att rida, så har jag tagit mej själv i kragen. Ja, det finns oändligt många som är sååå mycket duktigare på att rida än jag...