Tänk vad många vändningar ridning har tagit under bara de senaste 10-15 åren. När jag var barn så red man dressyr, hoppning eller fälltävlan. Några få modiga och ambitiösa människor satsade på distans och lite senare så dök även western upp. Klara linjer med hur man red överallt. Man följde TR helt enkelt och ingen ifrågasatte hur man tränsade eller sadlade eller om man hade benskydd eller inte. Så fanns det heller inte en bråkdel av all utstrustning att välja på som det finns idag.
Eftersom jag sedan ponnyåren övergett hoppningen och helhjärtat intresserat sej för dressyr, och då på mina spanska hästar, så stöter man på ofta på alla möjliga begrepp och frågeställningar. Rider du sån där "barockridning" eller? (vad f-n är barockrinding????) eller är det spansk dressyr du rider? (what??) Kan man tävla med dem på vanliga tävlingar eller finns det speciella för PRE? (öööhhhhh, nej??? jag rider på vanliga tävlingar) Ja listan kan göras lång. Jag måste villigt erkänna att jag är långt ifrån någon expert på de olika "skolorna" inom dressyren som idag finns. Jag håller mej därför ifrån diskussitioner och jämförelser här emellan, då jag inte har fakta. Förstås kan man ju tycka att vissa saker ser väldigt märkliga ut och jag förstår varken syfte eller mål, men säkert tycker dessa utövare detsamma om mej och mina hästar så inte mycket att bry sej om.
Igår lade jag upp en bild på facebook av Alazano, iklädd kandar. Det blev en stundtals hetsig debatt om varför hästen hade två (!) "bett" i munnen, vilka rörelser den skulle utföra iom denna barbariska utstyrsel och vilket målet med detta var. Helt otroligt, sanslöst och i mina ögon hysteriskt roligt! Jag höll mej utanför debatten men svarade på direkta frågor och följde sedan intresserat de nya kommentarerna. Facinerande...
Den omdiskuterade bilden
Jag själv då, försöker alltså rida dressyr enligt TR (tävlingsregelementet) som målbild. Jag har vill utföra rörelserna och arbeta hästen så att de skulle plocka poäng på dressyrtävlingar och mina idoler och förebilder är Edward Gal, Carld Hester, Patrik Kittel bla. Något vackrare än EG & Tootilas har jag svårt att tänka mej. Jag rider aldrig med hjälptyglar, ytterst sällan sporrar och endast spö som en förlängd skänkel att peta med. Jag rider med mycket mjuka händer, använder inga klämmande skänklar eller drivande säte utan arbetar med små snabba hjälper hästen för att få den självgående, med glädje och ibland lite bus. Jag tror att jag t.o.m är ganska bra på att få hästarna att gilla sitt jobb! Jag beundrar folk som rider sina hästar helt utan utrustning och får dem att dansa. Det är ett underbart samspel att se! Svårt att få det att passa med min verksamhet eller tävlingsdrömmar dock. Därav håller jag fast vid min sadel & mina huvudlag. Idag har jag en häst i stallet som är utbildad akademiskt (om jag inte missuppfattat något) Denna hästen har i mina ögon NOLL bjudning, NOLL självförtroende, tappar sina naturliga rörelser, swung och bärighet och vill helst bara krypa ihop och inte ha någon som helst kontakt med bettet. Helst vill den röra sej i någon gångart som är mellanting mellan skritt och trav. Jag kallar det att takta, men misstänker i detta fallet att den har fått lära sej denna typ av förflyttning framåt. Den är väldigt skev/sned och kan överhuvudtaget inte gå rak på ett spår. Eftersom den inte bjuder framåt så åker bakdelen hit och dit i varje hörn eller sväng. Den är väldigt spooky och minst sagt svår att sitta upp på. Hmm, vad mer? Jo hästen är fantastisk och jag tror verkligen på den! Men i mina ögon så har jag ett "hästjobb" framför mej för att få ordning på den...
Frågan är, om hästarna idag har det bättre eller sämre med alla experter som finns överallt och som predikar sin religion? Jag vet inte. Jag iaktar och observerar och tycker det är underhållande och intressant. Under tiden är jag salig i min "tro".
håller med om att det är ibland underhållande hur många kan kritisera utan kunskap. jag håller på mycket med hästar, men jag rider inte sen många år tillbaka då det för mig är roligare att hålla på med de från backen :) jag hittade din blogg via stallhaväng och har hållit fast vid att läsa den för jag tycker att du verkar vara en vettig människa... har en kompis som i slutet av 90talet importerade basjkirer från ryssland där de blivit "inridna" rätt så brutalt med bla stångbett som man såg inte hade hanterats rätt... när min vän efter några år provade att rida med stångbett så märkte hon att de först inte gillade det men när de insåg att hon red som man ska med stångbett så gillade de det... så det beror ju så mycket på ryttaren.... det syns på dina bilder och man märker på hur du skriver att du verkligen kan hästar, och älskar de :) tyvärr finns det många med tunnelseende men du är verkligen inte en av de.... (tror jag) :) tror inte att man kan redigera bilder så att hästarna ser lyckliga ut och det är vad de gör med dig i närheten :) sen kan det hända att jag kommer med "dumma" frågor om det där med utrustning är nåt jag inte alls har koll på ;):.. men jag känner att jag kan fråga dig sånt :) för det är verkligen inte för att dumförklara utan för att jag faktiskt vill veta :) kram ulrika från norrland :)
Tack för en trevlig kommentar Ulrika! Roligt att du följer mej :) Självklart ska man fråga! Fråga på du bara! Kram Sara
Annette i Hjo
5 november 2013 22:20
När blev det barbariskt med kandar...? Det är lite uttjatat men det är ju handen som håller i tygeln det handlar om alltid nr det gäller vad man stoppar i hästens mun. Håller med dig om att rida utan utrustning, då skulle jag behöva en mycket stabil häst, inte en tjugotvååring going om three, som jag har idag :-) Jag trillar ju för fasiken av om jag inte har sadel...hmmm.. Jag tycker att det är intressant att ridningen tar olika vägar, det tyder ändå på en utveckling. Man måste ibland ifrågasätta det man gör, och ständigt själv vara öppen för det nya, kanske inte tvunget anamma det, men just att vara öppen, det är då som man utvecklas mest som ryttare. Om vi alla fortsätter att plocka russinen ur kakan och ta till sig det som känns rätt för en själv och sin egen häst, så tror jag att många hittar rätt till slut. Och vi kommer ändå inte vara fullärda när vi går i pension :-) Det är ju det som är tjusningen, eller hur? Det som jag tycker att många glömmer bort på vägen är att ha roligt! Det är ju skitkul att rida :-) Så länge jag orkar släpa mig upp på min häst, så kommer jag att göra det :-) Något som märks när man läser din blogg är att du i alla fall inte har tappat glädjen i det du gör! Du verkar älska ditt jobb. Och även om du också säkert kan bli lite hemmablind ibland, så vet du att du har oerhört fina hästar i ditt stall, och du uppskattar dem alla. Du är en relativt "känd" person inom ditt gebit, och du kommer alltid att bli ifrågasatt och granskad. Då är det bra att, som du, ha en plan och ett mål, då blir man inte distraherad av detta. Jag blir lite orolig ibland för ditt höga tempo, men samtidigt så vet jag att eftersom du älskar det du gör, så blir det lätt :-) Ha det gott,
Jag har aldrig gillat att rida akademiskt. Jag tycker om att rida häst och då i rätt form eller det som känns rätt för hästen. Jag är älskare av PRE och fjordhäst. Min senaste fjordhäst hade jag sedan han var 6 mån ( han är nu 20 år hos en annan tjej) Jag red in han när han var hingst, han kastrerades sent. Han var en stor fjordhäst så han blev mkt häst. Jag hade målet att inte ha bett. Jag ville ha en häst som var lätt o smidig och lyhörd och framför allt trygg. Jag fick en helt underbar häst. En som fungerade i alla miljöer och utan bett. Det som är mest konstigt var att alla kunde inte rida honom som jag. De kände sig tvugna att ha bett i munnen, dem vågade helt enkelt inte. Lätt var han och mkt diciplinerad ( kan man skriva så ) Om någon lånade honom kunde jag känna hur dem hade ridit honom. Jag har aldrig tagit hårt i honom. Jag red med hela kroppen. Det var alltid mitt mål med min ridning, samt vara tydlig med vad jag ville på ryggen. Folk säger ofta att fjordingar är tunga och hårda i munnen, okänslig kropp. Jag tror att folk själva skapar detta och rider därefter. Hans mamma var så felriden ( min åsikt) Hon var tungriden, kunde inte ridas med kroppen utan man behövde ta ledande tygeltag. Det är synd att många inte känner hela hästen under sig eller ens bryr sig. Dina bilder på hästarna visar att du rider med hela kroppen och lyssnar på hästen men ändå visar du vad du vill att den skall göra. Jag är långt ifrån dressyrmänniska men jag kan se om någon rider i harmoni. Många ggr önskar jag att jag kunde köpa ett föl igen och börja redan från början. Att jobba med hela hästen. Må gott ! Pia
Följde också kommentarerna på bilden med ett skratt. Jösses vad folk kan blåsa upp sig för ingenting! För lite mer än ett år sedan hade jag en lipizzaner, fick då kommentaren från en i stallet "Ska du inte klippa manen?? Man kan ju inte rida en häst med lång man!!" Jag tappade hakan helt! Hade aldrig hört något liknande! Vadå bara för hästen hade lång man så kunde man inte rida den?! Undrar då hur man rider islandshästar och iberiska hästar :o Haha nä men dessa folk är ju ändå rött underhållande ;) Viktigast är att man gör det som är rätt för djuret och det som känns bäst.
Kan ni tänka då häxjakten på islandsryttare som pågått sen -80 talet.. Jisses... Nu får gemene man häxjakt o inte en hel grupp. Tydligen måste det uppenbart existera😒.. Tycker det är skitjobbigt med ingraderingar om vad "man rider"
Jennie
7 november 2013 07:46
Det kanske inte är så konstigt att hästen reagerar som den gör. Det kanske är en känslig häst som helt enkelt inte riktigt förstår eftersom den lärt sig på ett lite annat sätt, att det inte handlar om rätt eller fel på disciplinen/ ridläran. Välridna hästar & samspelta ekipage finns inom alla discipliner, & inte minst fanns de förr när hästen användes som arbetskamrat inom jord- & skogsbruk & som föregångare till bilen. Det är självklart att det finns mer än en " rätt" hästlära. Önskar dig lycka till med omskolningen av den nya hästen, att ha tro på någons kapacitet ( oavsett om det är en häst eller en människa) är steg ett i ett lyckat samarbete😊
Nej precis Jennie det är inte alls konstigt att hästen inte förstår. Den har ju fått lära sej dessa saker! Det är isåfall mera jag som inte förstår... Men jag tror på hästen och har gott hopp om att han ska fungera för mej! Tack för dina lyckönskningar! Vänligen, Sara ?
Ingela R
7 november 2013 18:50
Jag har inte face book så jag har inte läst vad folk skriver. Men jag förstår inte problemet med att en häst rids på kandar??? När man kommer en bit upp i klasserna i dressyren så får du ju inte tävla utan det. Då måste man träna hästen genom att rida med kandar också. Men då är hästarna redan välutbildade. Som någon annan skriver, det beror ju på vem som sitter i sadeln och håller i tyglarna. Reaktionerna skvallrar tydligt om okunnigheten hos dessa personer. De vet inte vad de pratar om. Då gör man det enda rätta, precis det du gör Sara, läser roat och ler överseende med andras okunnighet. Det absolut viktigaste i ridning är harmoni mellan ryttare och häst. Då är det en ren njutning att rida oavsett vilken lära man väljer.
Kajsa
11 november 2013 14:57
Jag är inte längre aktiv ryttare och när jag var det så var jag en glad amatör. Vill understryka att jag ej är i närheten av din kunskap vad gäller hästar och ridning.
Jag blir dock fundersam när du skriver att hästen du fått är utbildad akademiskt, och underförstått är sämre utbildad eftersom den ej har bjudning, självförtroende mm. Eller förstår jag dig fel?
Det kan ju vara en person som inte är en skicklig inridare som ridit in denna häst. Som kanske inte har lika mycket förståelse som ni som är riktigt skickliga. Det kanske inte har med akademiskt att göra? Eller?
Ingen fara, jag tar inte alls illa upp. Tänkte faktiskt själv att det kunde misstolkas och att jag kanske formulerat mej otydligt. Vad jag menade med min frågeställning kring den nämnda hästen var just att JAG inte förstår hur man ska rida en häst som jag förstått är akademiskt utbildad. I mina ögon, och med min kunskap, uppfattar jag den så som jag beskrev. En akademisk ryttare kanske hade ansett att den är fantastisk. Jag vet inte?
Men visst, lite skeptisk mot den akademiska ridkonsten måste jag erkänna att jag är, då jag ännu inte sett något som imponerat på mej precis. Detta är andra hästen som jag fått till mitt stall, som är utbildad/tränad akademiskt, och båda hästarna har i mitt tycke varit oridbara...
Som sagt, detta är min uppfattning. Någon annan kanske uppfattar samma häst på ett helt annat vis.
Vänligen, Sara
Kajsa
12 november 2013 06:50
Tack för ditt svar!
Det förtydligade det hela väldigt mycket.
Keep up with the good work!
Linda
14 november 2013 22:14
Hej Sara.
Måste nog meddela dig om att hästen du har som är spooky varit så hela sitt liv. Alltid varit rädd för allt och inget som helst självförtroende. Han är endast riden ett halvår, engelskt, inte akademiskt, och innan det arbetad från marken under två års tid, just för att han varit för rädd för att ha ryttare på ryggen. Det finns inget ont i denna häst utan snällare häst får man nog leta efter, men behöver gå lååångsamt fram för att få förtroende för sin ägare. Ska bli mycket intressant att följa er och jag hoppas verkligen att det blir bra :)
Ville bara upplysa dig om det, för att kanske ge en hjälpande hand. Kram Linda
Tack snälla för informationen om Ritmico! Nu fick jag lite mera klarhet i hur mycket eller lite han är riden :)
Jag förstår absolut att det inte finns något ont i honom. Han är en underbar häst!
Det går faktiskt ganska bra med ridningen här. Han rör sej fantastiskt och jag är väldigt glad att jag köpt honom!
Kram Sara
Ida Haväng
5 november 2015 08:39
Är det inte så att man hittar både bra och dålig ridning inom alla grenar? När man tittar på toppryttarna inom dressyren eller akademiskt så ser jag mycket bra ridning i båda fallen. När jag tittar på hobbyryttarna inom dressyr och akademiskt ser jag mycket konstigheter och missförstånd. Problemet är väl att vi bedömer en hel gren efter hobbyryttarna vi ser, inte efter "eliten". För det är ju oftast hobbyryttarna vi stöter på och delar ridhus med. Varför är det så lätt att skylla en felriden akademisk häst på hela den akademiska ridkonsten och en felriden dressyrhäst på hela tävlingsdressyren? För att vi människor älskar att generalisera och hitta syndabockar. Sen tenderar felridna akademiska hästar att ha samma problem och felridna dressyrhästar att ha samma problem, och det gör ju det ännu enklare att förutsätta att de säkert vill ha det så eftersom så många hästar hamnar i de fallgroparna. Så är oftast inte fallet dock. Många hobbydressyrryttare och hobbyakademiker rider inte för instruktör tillräckligt mycket för att få rätt guidning, därför borde vi inte bedöma en hel gren efter dem. Vill man göra jämförelser (vad nu det ska vara bra för), gör det bland elitryttarna som är representanterna för respektive gren. :)
Jo Ida du har helt rätt! Hur många gånger har jag inte irriterat mej på att människor har åsikter om PRE, de kan inte länga sej, de kan inte hävda sej på dressyrbanorna, de är nervösa etc, och så har personen träffat två PRE-hästar! Nej precis som du skriver så är det troligtvis så att jag har för lite erfarenhet och har sett för lite av de olika typerna av dressyr för att kunna ha någon egentlig åsikt... Mvh Sara
Så har vi varit iväg på några LA, jag & Hugo. Förra helgen red jag hela programmet och kände mej nöjd, men på filmen såg vi ut som om Hugo hade tuggumi under fötterna och jag passiv i sadeln, som vanligt, suck... Jag nöjde mej och plockade inte upp h...
Helgen har gått och så är det måndag igen. I fredags var jag en sväng på HFRK, som arrangerade Nationella dressyrtävlingar i dagarna tre. Pepino Dressage & Breeding sponsrade PSG-klassen på fredagen och då var jag givetvis på plats för att titta och ...
Igår var det som vanligt dags för Amanda-träning med Hugo, och det är veckans höjdpunkt. Nu när jag sedan några år tillbaka, tränar varje vecka, fattar jag inte hur jag gjorde innan? Eller rättare sagt, det gör jag egentligen visst... Den utveckling ...
Ja det är nya tider här på Pepino, men det har ni ju iofs märkt redan med alla förändringar som skett senaste året. Och de fortsätter... Vi byter namn, Pepino PRE kommer framöver att heta "Pepino dressage & breeding" och det är precis vad det ska han...
Idag var det dags för träning med finaste Hugo för Amanda. Sedan jag sist skrev om hu knäckt jag var för att jag är så kass på att rida, så har jag tagit mej själv i kragen. Ja, det finns oändligt många som är sååå mycket duktigare på att rida än jag...
Den är väldigt skev/sned och kan överhuvudtaget inte gå rak på ett spår. Eftersom den inte bjuder framåt så åker bakdelen hit och dit i varje hörn eller sväng. Den är väldigt spooky och minst sagt svår att sitta upp på. Hmm, vad mer? Jo hästen är fantastisk och jag tror verkligen på den! Men i mina ögon så har jag ett "hästjobb" framför mej för att få ordning på den...
Så har vi varit iväg på några LA, jag & Hugo. Förra helgen red jag hela programmet och kände mej nöjd, men på filmen såg vi ut som om Hugo hade tuggumi under fötterna och jag passiv i sadeln, som vanligt, suck... Jag nöjde mej och plockade inte upp h...
Helgen har gått och så är det måndag igen. I fredags var jag en sväng på HFRK, som arrangerade Nationella dressyrtävlingar i dagarna tre. Pepino Dressage & Breeding sponsrade PSG-klassen på fredagen och då var jag givetvis på plats för att titta och ...
