Så har vi lämnat ett ljust, torrt och soligt Spanien och nyss landat i regniga och blåsiga Köpenhamn. Konstigt nog känns det bra att vara hemma igen. Ser verkligen fram emot att fodra hästarna ikväll och att rida i morgon. SICAB lämnar ingen oberörd och jag känner mej alltid lika inspirerad. Sugen på att förbättra det vi sysslar med. Förbättra vår avel och förbättra våra ambitioner. Tror även att SICAB haft ett gott inflytande på min kära man som inte varit med mej på hästresa på några år. Härligt att kunna fundera och planera tillsammans med honom. I år var det ingen för mej lika självskriven vinnare som i fjol. Sevillano var för mej den bästa häst jag någonsin skådat. Den ultimata spanska hingsten!!. Jag som dressyrryttare önskar mej hästar med hög funktionalitet. OCH super spansk rastyp. En sak som igen ännu lyckats kombinera i en enda häst. Jag pratar om en OS-häst som ser ut som Sevillano. Men måste jag välja så går skönhet före praktisk användning. Precis som vid heminredning!! Hahaha!!!
Inte klokt låter det kanske, men då pratar vi om undersköna djur, med bästa tänkbara milda temperament. Den kanske aldrig tävlar OS, men hur många av oss kommer någonsin att göra det? Hästen är mild, vacker och hans intelligens, välvilja och samarbetskapacitet gör honom till den bästa tänkbara ridhästen och framför allt; Han gör dej lycklig bara av att finnas till!