Efter två hektiska dygn är jag tillbaka på bloggen igen. Jobbade i söndags natt och det var ingen rast eller ro där. Kolik och sårskador varvades med komplikationer efter en operation och lite annat spännande. Höll mej mist sagt sysselsatt fram till 7 på morgonen.

Så igår blev det bara några timmars sömn då hästarna ju väntar. Theres är ju en klippa och fixade stallarna på förmiddagen så jag kunde sovar, men sen var det bara att dra igång med ridningen. Telefonen har gått varm på Jabeque så han måste ju gå och vara fin att visa. Lilla Esmeralda gör framsteg och både igår och idag har vi travat flera varv. Nu kan jag styra och hålla kontakt med hennes munn, men då har bjudningen blivit lite sämre. Nu får vi jobba på den så ska vi snart vara på rätt köl igen. 

Idag var det bara att kliva upp i ottan då jag skulle till smådjurskliniken. Där var det full fart och jag stressade hem till två tjejer som väntade för att provrida Jabeque. Det var trevliga tjejer och provridningen gick fint. Två provridningar till är inbokat så vi får se vart det slutar. Förhoppningsvis med ett riktigt bra hem till Becke och en lycklig hästägare   

Sen var det Teos tur och han gör framsteg sakta men säkert. Han är iallafall en riktig ridhäst och superduktig med uppsittningar och jag känner mej helt trygg på hans rygg. Nu ska vi bara börja samarbeta lite mer. Teo tycker det är väldigt märkligt att jag måste bestämma BÅDE riktning OCH gångart. Men han är ganska duktig iallafall och jag älskar hästen!

Sist ut idag var Ploppen som fick gå på tränsbett idag. Jag bestämde mej för att rensa hjärnan och rida honom, inte som jag brukar rida honom, utan som jag brukar rida andra hästar. Varje gång jag gör så här, så blir jag irriterad på mej själv att jag blir så hemmablind med min egen häst. Varför kan jag inte hålla mej så objektiv som jag gör med andra hästar som jag har här i träning? Sortera mina hjälper bättre, focusera, känna och tänka. Inte bara släpa runt stackars hästen "som jag brukar". Idag var gick det iallafall RIKTIGT bra och från att ha haft lite strul med galoppfattningarna, kunde jag skritta honom samlat i perfekt form, helt utan ben (skänklar alltså) och sedan bara ge galoppfattning med höften. Voilá - GALOPP!! Så kvällens sammanfattning - som man aldrig ska glömma:

LESS IS MORE 

Här är jag och Alferez IV - Ploppens pappa