Ja det är konsekvenserna när man i typisk Skånsk vinter med stormvindar och regn ska bjuda på provridning på en dyngblöt ridbana... Men måste man så måste man! Som väl är så är Mandon ingen häst som jagar upp sej i onödan utan tog blåsten och regnet med ro. Även en ny ryttare på ryggen var inga problem även om det blev en del missförstånd. På det stora hela uppförde han se mycket väl och jag är nöjd med hur han gick. Innan provturen var över ville "testryttaren" skritta ut en liten tur som avslut. Inga problem! Mandon skrittade lugnt iväg och jag gick mot stallet för att vänta på dem. Stod i stalldörren och såg dem komma på tillbakavägen. Helt plötsligt blev Mandon spänd och lade öronen bakåt, kröp ihop och blev bakskygg. Ryttaren försökte hålla in men mer panik fick Mandon och till slut kastade han sej iväg i full fart mot stallet! Jösses! Jag fick hjärtat i halsgropen och kastade mej ut för att fånga in det skenande ekipaget! Det blev en tvärnit och som väl var satt ryttaren kvar. Ingen rolig upplevelse för henne! Anledningen då? Varför gjorde denna annars stencoola häst så här? Ju bakbenslindorna hade blivit dyngsura och tunga av blöt grus från ridbanan, kardborret hade lossnat och som en svans i blåsten fladdrade benlindan bakom hästen! När han så spang iväg lindade den upp sej ännu mer för att till slut lossna. Men ridhus hade lindorna inte blivit blöta och kardborret inte lossnat och hästen inte skenat... JAG LÄNGTAR EFTER VÅRT RIDHUS!!!!! Efter skenturen bjöd dock Mandon på ytterligare en provtur på eftermiddagen där allt gick helt smärtfritt och han var superduktig igen. Tyvärr så satte skenturen skräck i ryttarinnan så det blir inget köp där. Det var nog bra för som jag sagt tidigare, börjar det dåligt brukar det fortsätta dåligt...Nästa helg kommer en annan tjej och testar. Kanske passar de två bättre tillsammans?

Stackars Altenero har varit lite sjuk med hög feber och lite diarré. Körde in med blodprov till Djursjukhuset igår och tog med magmedicin hem. Blodprovet visade ingen infektion och idag var han mycket bättre. Feberfri och åt lite kraftfoder, vilket han ratade helt igår. Fick gå ut några timmar i egen hage för att inte bli terroriserad av en tuff Davizin. Jäklar vad elaka de är när de märker att en är svag! Å andra sidan brukar Altanero ge David ganska mycket stryk när han är frisk, så han kanske förtjänade en omgång. Nåväl, båda verkade nöjda med arrangemanget och David sprang som en tok och hoppade och bockade utan att bli jagad!

Ikväll är det tjejkväll inför SICAB-resan. Fyra brudar ska träffas och äta skaldjur, dricka vin och snacka hästar. Bara Linda skippar skaldjuren och äter färdigskalade kräftor med ostpaj och sallad. Hon äter inte mat som har armar, ben eller huvud. Så hon slipper! På senaste SICAB-trippen var detta ett återkommande bekymmer och jag fick ständigt fråga de förvånade servitörerna om maten hade just huvud, armar eller ben. Många konstiga blickar fick vi och många goda skratt...

SICAB 2009