Vaknade med tandvärk i morse. Jag måste skaffa en bettskena. Sexigt! Inte precis, men det börjar bli besvärligt med spräckta tänder på löpande band... Fick alltså åka till stan efter fodring och utsläpp. Fick en provisorisk lagning som ska funka nu när vi ska på vår efterlängtade semester på lördag. Sedan ska denna tanden ut! Gick loss på pocketböcker innan jag åkte hem igen. Nu är resväskan laddad med massvis med tidningar och böcker! Jag ska sova, äta bada och läsa. VILO-SEMESTER!!! Gud vad skönt det ska bli... Här ska vi bo!

Idag har jag varit med Kim på Djursjukhuset och besiktigat Llamativo. Han var hur frisk som helst och har numera en glad ägarinna i Ö-vik. Norrlänning blir Llamativo alltså! Grattis Eva! Han ska dock stanna kvar hos Kim i vinter och så ska Lina rida in honom till våren innan han flyttar norrut. Det blir länge att vänta på sin nya fina häst för Eva, men den som väntar på något gott...

Llamativo XVIII

Fick igår ett mail från glada Malin & Jerez i Karlskoga.

Hej Sara & Mats!

Nu har en vecka gått sedan Jerez gick och blev värmlänning J

Här har saker långsamt men säkert rättat in sig i vardagsbestyren igen, även om livet inte riktigt är sig likt efter att spanjoren med stort S klivit av lastbilen. Efter en start som förvånade oss alla, där han istället för att göra som vi trodde att han skulle göra, dvs ramla ur lastbilen, fladdra runt och verka påverkad av sista dygnets nya upplevelser, så stiger han av lastbilen som en gammal gentleman som återvänder från en resa han gjort 100 gånger tidigare, promenerar in i stallet, tar sin nya box i besittning och finner till vår stora förvåning genast höet välsmakande och vattnet drickbart. Hitintills har han åtagit sig varje ny uppgift med samma behärskade lugn (om man bortser från den lilla utflykten genom staket, men där skyller vi på totalt hjärnsläpp och en släng med kvarvarande hingsthormoner), och verkar finna sig i det vi ber honom om.

Veckan har ägnats åt borstning, vilket inte verkar bry honom det minsta. Det spelar ingen roll om vi är under magen, på insidan av bakbenen eller uppe mellan öronen, det är alltid lika trevligt. Vi har förflyttat oss från borstning i boxen, till att stå uppställd på borstplatsen. Vi har övat lyft och kratsning av hovarna. Fram går problemfritt, och efter viss diskussion så lyfter han nu snällt och med bara ett uns misstänksamhet på båda bakhovarna och låter mig lägga upp dom på knäet så jag kan kratsa ordentligt.

Vi har promenerat på ridbanan och övat start och stopp, där han snällt stannat med huvudet i höjd med min axel och gått i alla möjliga kringelkrokar som vi kan komma på. Vi har gått över hinderbom på marken, vilket inte ägnades någon större uppmärksamhet, men han lyfte duktigt på fötterna. Han står snällt still när jag öppnar boxdörren eller stängselgrinden till hagen, går snällt in och står stilla tills vi säger varsågod att gå. Han är en dröm att släppa ut och ta in från hagen. Får idel beröm av stallägaren och hennes 85 åriga pappa som sköter utsläpp vissa mornar, han har svårt att tro att hästen är ny och så ung, eftersom han uppför sig så exemplariskt!

Han älskar äpplen, men rynkar på näsan åt båda morötter och hårt bröd J

Nu går vi in i vecka två, och det ska bli spännande att se vad vi ska hitta på denna vecka! Skickar med lite bilder.

På återseende J

Kramar Malin & Jerez