Jag känner mej helt tom på sorg. Orkar inte vara ledsen mer. Förtränger smärtan. Förtränger att våra vackraste finast ögonstenar Zagal & Lara någonsin funnits. Jag vet att det är orättvist, men senare, när smärtan avtagit, ska jag plocka fram minnena och glädjas över att vi fick ha dem, uppleva deras värdighet och stolthet.

Ni underbara två individer....Min Zagal, Mats Lara............

Var en hektisk dag idag igen med många besök av kunder, revisor, hovslagare, mamma mfl. Mamma for fram som en tornado som vanligt. Rensade ut hela hallen som ska tapeseras och målas, tvättade, städae lite och planterade pelagoner i våra fönsterlådor. Det blev jättefint!

Släppte ut flera ston på gräs idag. De blev så glada! Och fölen! Som tokiga! For och hoppade och slog med benen! Härligt!

Nexi blev kompis med lilla Romera, som varit lite mobbad av de andra stora halvblodsdamerna. Men Nexi tog henne genast under sina vingar (eller kanske mera bakom sin stora gestalt!) och de betade snällt sida vid sida.

Trazzel vid hingstvisningen

Affe & jag

Codicioso II & Jag